God jul alla ni trötta själar som sitter framför datorn på självaste julafton (eh, för det gör inte jag för tillfället). Dock har jag undvikit all teknik (förutom min julklapps Ipod nano) de senaste dagarna. Istället har jag ätit pepparkakor, saffransbullar och hängt med mamma och pappa och mina systrar. Sedan har jag varit ute på det fantastiska PL13 – Helsingborgs bästa bar – redan två gånger och fått min årsranson av chips och shots och grym musik (tack!). I lördags natt klockan fem hittade min mamma mig ätandes ur kylen i primaltillstånd. Det har jag ingen kommentar på. Annars är statistiken som följande:

• Antal duckningar på shoppinggatan på grund av osminkat ansikte och sovfrisyr: hela fyra stycken!
• Antal ex med en käpp i asset: inga (so far).
• Antal ”men du var mig en grann snäcka”: ett par stycken.
• Antal natthamburgermenyer på Petters: noll (än så länge).
• Antal killar som var kära i min syrra förr i tiden och måste prata ut med mig om det nu: en.
• Antal oöppnade julklappar: oändlig hög.

Sådär, nu är alla klappar inhandlade och inslagna. Resväskan är halvpackad och i väntan på flighten till Malmö ikväll sitter jag och kollar på ett par avsnitt av Criminal Mind säsong ett. Det är inte klokt vad lite seriemord skapar julkänsla. Nu är det jag som är redo att fira jul!

Här finns jag som bok – över 500 smaskiga sidor. Kolla in det snygga omslaget på närmare håll på vulkan.se.

Dagens chocker (nåja, chock var ett starkt ord):

-Modige Andreas Lundstedt går ut i media och berättar att han är HIV-positiv. Vilken förebild, vilket mod!

-Britney Spears 16-åriga lillasyster Jamie Lynn Spears är på smällen och ska behålla barnet. Vad… eh…. väntat egentligen.

Nej men kunde inte jag fått några av de här äggen? Oönskad viktminskning är ju inte en dålig juleklapp. Salmonella är ju annars en riktigt trevlig sjukdom (om man inte får symptom då vill säga). För många, många år sedan erhöll jag salmonella utan några som helst symptom efter en utlandsresa. Varför det kom fram berodde på hårda tester på oss som åkte utanför Norden och slavarbetade på McDonald’s under varannan helg i gymnasiet. Helt plötsligt hade jag salmonella och fick inte jobba. Däremot fick jag ändå lite pengar från typ Försäkringskassan. Jag var helt chockad – jag slapp steka burgare, hade inga som helst sjukdomssymptom men fick ändå några hundralappar extra i månaden (ja, för det var hundralappar det rörde sig om – när jag började jobba på McD’s när jag var 16 så tjänade jag 26,50 kr/tim. Om jag åt under rasten så försvann hela lönen – good times). Efter typ tre månader blev jag friskförklarad och fick slita vidare vid pommesfritösen.

Jag vill inte gå ner till Ringen mer innan jul. Om någon skulle kidnappa mig, slajsa upp hela bröstkorgen med en trasig ölflaska, klippa av varje revben med sax, hälla frätande syra rakt i och sedan begrava mig levande så skulle det utan tvekan vara en behagligare upplevelse än att att slåss med elaka pensionärer och barnvagnar nere på Ringen. Jag är helt urlakad av Grinchliknande varelser som fräser åt en, puttas och trängs. Julhandel på internet kanske? Då hade jag åtminstone sluppit galningarna när jag går ner och handlar mat på Ica.

En sådan här pytteliten Ipod Nano fick jag idag av min kille i juleklapp. Har spenderat kvällen med att fylla den med musik. Det är lite skillnad mot min gamla mp3-spelare som klarade 40 låtar. Den här kan jag till och med ladda med mina favorit-tv-serier och titta på tunnelbanan om jag har lust. Och det har jag. Hurra!

Alltså nog för att jag inte har samma crazy klädstil som när jag gick i gymnasiet men idag fick jag en ny insikt i hur grå och platt jag ibland verkar uppfattas. Jag stod och väntade på en hiss i förmiddags. Plötsligt känner jag att någon petar mig på överarmen med ett pekfinger. Jag vänder mig om och står öga mot öga med en äldre kinesisk herre. Han bara: ”ursäkta mig, men jag trodde att du var hissknappen”. Jag bara: ”eh, det är ingen fara”. Sedan bara: ”va?” Vadå hissknappen? Smälter jag in i min omgivning så bra så folk ser mig som döda ting? Dags att köpa en färgglad tröja.

Idag är det tredje advent. Som vanligt i december ställer man sig frågan: ”var tog tiden vägen?”. Nu är det plötsligt bråda dagar för att få ihop de sista julklapparna, träffa de man ska träffa innan julfirandet i Helsingborg och fixa med tusentals småsaker som måste göras innan julledigheten. I eftermiddag droppar några vänner förbi på glögg hemma hos oss. Jag förbereder genom att operera ett stort blockljus, slå sönder ringtån så den börjar blöda och pantar gamla tomflaskor. Det ger nämligen pengar till lussebullar. Ni vet, saffran är dyrt. Nej, nu måste jag hasta vidare i min jakt på julstämning. Ljus väntar på att tändas, pepparkakor på att läggas upp på fat och mitt ovanligt anskrämliga ansikte väntar på en rejäl omgång med sminkväskan.

Men ursäkta, varför fick jag helt plötsligt en massa finnar när jag fyllde 29 år och åtta månader? Är det trettioårspubertet?