För några dagar sedan lyckades smart-ass jag installera ett virus på datorn. Min kille körde någon antivirusgrej på kvällen och det framkom att jag hade installerat inte mindre än ett par hundra virus. Sedan fungerade datorn och jag slutade använda Explorer och höll mig till Firefox – fram tills igår kväll då jag, utan att tänka, klickade på det lilla kuvertet på msn och kopplades då såklart till Explorer. Då förlorade datorn besinningen – som att den gick in en akut psykos och öppnade hundratals Explorerfönster i sekunden. Jag lyckades till slut stänga av hela datorn men när jag startade den igen så låg den i msdos och vägrade gå vidare. Jag hade alltså pajat hela skiten. När min kille kom hem sent i går kväll så var det dags att meddela att jag kraschat ytterligare en dator (råkade bränna upp hans förra pc…). Sedan avslutades kvällen med tio liter tårar från min sida och ett aldrig sinande hopp från min killes sida. Till slut fick vi gå och lägga oss med svart skärm. Efter några timmars slit idag börjar han dock få liv i den hårddisk vi trodde var förlorad. Jag utnämner karln till ett geni och får några tårar i ögonen igen eftersom jag så van vid bölandet nu. Helvete vad surt det måste kännas att äga ovanligt dyra datorer och ha en flickvän som kvalar in bland de största klåparna i världen. Bad combo.