Om att inte förlora humorn även om man snart fyller 90
avJag skickade min bok till min mormor och morfar så de fick den idag. De blev skitglada och tyckte att det var svinkul att läsa. Den stora anledningen varför jag valde att göra om bloggen till bok var för att de skulle kunna läsa den. De brukar be om utskrifter av blogginlägg så de kan läsa till eftermiddagskaffet (eller femdrinken). Saken är den att de är 87 och 89 år gamla och väljer att pynta den enorma villan med dyra silverföremål och antikviteter istället för datorer med snabb uppkoppling så de har lite svårt att läsa bloggar på daglig basis (eller överhuvudtaget ska jag säga). Nu fick de i alla fall boken och kommer att ha fullt upp i en vecka framöver. När jag pratade med mormor i telefonen så sa jag att de bör ta en del inlägg med en nypa salt eftersom jag till stor del är ganska ironisk/satirisk och inte elak på riktigt. Mormor bara: ”Eh, tror du att vi är så gamla så vi har förlorat humorn?” Jag sa att jag inte trodde det, men av kommentarer att döma verkar det ibland som om folk gärna missförstår och tycker att jag är dum i huvudet i vissa blogginlägg. Mormor tyckte att det kunde står för dem – som inte verkar förstå humor när de ser det. Så sant som det är sagt.