Nu ska min kille ut på stan och deala iPhones. Eller det där lät en aning mer spännande än vad det egentligen är. Han ska i alla fall köpa en iPhone av en kille några hus härifrån efter en kvälls velande fram och tillbaka. Han skulle ha min åsikt om saken. Eftersom jag är sjukt ekonomisk och har uppenbara drag av tvångsmässig personlighetsstörning så var jag ju mer tveksam. Nu har jag fått igenom en deal att det inte ska tjatas om större tv-skärmar, 30 000-kronorscyklar eller minismå manicker med okänd funktion som kostar mer än en begagnad bil på flera månader. Förhandling på hög nivå med andra ord. (Sedan lade jag till att jag hoppades att han inte köpte iPhonen av en hallick – då jag menade hälare).