Denna blogg är inte längre aktiv. För en lista på aktiva bloggar, gå till bloggar.aftonbladet.se.
Igår var jag på middag hos min syrra. Vi käkade urgod kyckling (vilket jag aldrig äter hemma så jag fick passa på). Sedan fick jag en magkatarrsattack men botade den med spanska medicinpåsar och en gudomlig glass – närmare bestämt Häagen Dazs limited edition Mango och passion fruit. Jag ber er att springa till närmaste affär och bunkra upp. En perfekt efterrätt efter en finare middag (servera med lite hallon eller en halv passonsfrukt) eller avnjut bara framför tv:n. Ni kommer inte att ångra er.
Jag har en tendens att läsa väldigt snabbt och prata mycket vilket någorlunda ofta brukar leda till att jag säger konstiga saker (läs: puckade). Den senaste veckan har jag förklarat att det är av största vikt att äta åtminstone fem kilo grönsaker och frukt om dagen. Tydligen var det bara 500 gram det rörde sig om. Sedan berättade jag för min kille att Katakomberna i Paris var 300 meter långa och han imponerades inte nämnvärt. Tydligen var de 300 kilometer långa. Sedan menade jag på att alla gamla tåg satt ihop med hjälp av magneter och inget annat. Där drog jag nog in för många referenser till barndomens briotåg.
Vad är egentligen grejen med okända människor som friend requestar en på Facebook? Jag menar, på Myspace var det ju lite grejen att man inte sållade utan godkände nästan alla (utom de som skrev från tredje världen och frågade om man ville bli deras flickvän). Men Facebook anser jag vara ett ställe där man samlar på sina vänner (och de där i periferin som man åtminstone har träffat på riktigt) – inte Ömer från Turkiet, Son från Kina och Rob från Kenya. Jag har inte så mycket att säga till dem och vill verkligen inte att de får tillgång till mitt fotoalbum osv. Sedan förstår jag inte varför de där personerna som verkligen avskydde en under typ hela mellan -och högstadiet och refererade till en som ”Collin-jäveln” helt plötsligt vill skapa vänskap i cyberspace. Vad ska vi säga till varandra? ”Du har varit dum i huvudet mot mig minst tjugo gånger men det vore kul att se hur du har det nu?” Folk är fan i mig inte kloka.
Alltså hur lite pengar kan man ha i januari? Ja, svaret på det är fyrtiofem och femtio. Herregud, jag länsade kontot när jag köpte biljett till Paris. Inte konstigt att det var billigt att åka dit helgen innan löning i januari liksom. Idag fick jag köpa det som var billigt i affären – inte det jag var sugen på. Valet föll på två paket bacon för tio spänn. Skitbilligt, men vad ska jag laga på det? Jag orkar inte köra bacondieten som jag uppfann c:a 1999. Den fungerade sådär. Den uppfanns mellan fiberdieten (som gav mig magsmärtor från helvetet) och yoghurtdieten. Jag var hemskt kreativ i slutet av nittotalet. Tror att de säljer två broccolihuvuden för tio spänn på Ica. Då kan jag laga en gratäng för nätta tjugo kronor. Sjukt värt.
Fattigråtta