Om ni är sugna på att se en riktigt bra film så kan jag verkligen tipsa om Juno. Den handlar om en 16-årig indietjej med humor och snabba kommentarer som råkar bli på smällen med sin jämnåriga polare. Hon bestämmer sig för att adoptera bort barnet så fort det är fött och letar efter lämpligt par i annonserna i en tidning. Där hittar hon en pärlhalsbandsprydd Jennifer Garner med en stick in her ass och dennes musikermake och bestämmer sig för att ge barnet till dem. Filmen utspelar sig alltså under graviditeten. Helt underbar. Se den så fort ni kan.

Igår när min kille bror var här så hörde jag rykten om att min kille var lite kicker i högstadiet vilket baserades på hans då 10-åriga brors skuggning av min kille på kvällarna. Tydligen skulle min kille ha synts med tårgas i Enskede som han hade köpt i Tyskland. Jag konfronterade honom idag med denna mörka bakgrund (vilken jag tyckte lät olik honom). Han svarade att han visst hade köpt tårgas i Tyskland och tagit in i Sverige men att anledningen var att han gav det till sina tjejkompisar som inte kände sig säkra när de gick själva på kvällarna. Herregud, vad han är genomgod. Inte kicker alltså, bara någon som tänker på fjortonåriga tjejers säkerhet när våldtäktsmän härjar.

För några dagar sedan lyckades smart-ass jag installera ett virus på datorn. Min kille körde någon antivirusgrej på kvällen och det framkom att jag hade installerat inte mindre än ett par hundra virus. Sedan fungerade datorn och jag slutade använda Explorer och höll mig till Firefox – fram tills igår kväll då jag, utan att tänka, klickade på det lilla kuvertet på msn och kopplades då såklart till Explorer. Då förlorade datorn besinningen – som att den gick in en akut psykos och öppnade hundratals Explorerfönster i sekunden. Jag lyckades till slut stänga av hela datorn men när jag startade den igen så låg den i msdos och vägrade gå vidare. Jag hade alltså pajat hela skiten. När min kille kom hem sent i går kväll så var det dags att meddela att jag kraschat ytterligare en dator (råkade bränna upp hans förra pc…). Sedan avslutades kvällen med tio liter tårar från min sida och ett aldrig sinande hopp från min killes sida. Till slut fick vi gå och lägga oss med svart skärm. Efter några timmars slit idag börjar han dock få liv i den hårddisk vi trodde var förlorad. Jag utnämner karln till ett geni och får några tårar i ögonen igen eftersom jag så van vid bölandet nu. Helvete vad surt det måste kännas att äga ovanligt dyra datorer och ha en flickvän som kvalar in bland de största klåparna i världen. Bad combo.

Ja herregud vilken späckad dag! Jag vaknade alldeles försent (inget ovanligt) och spräckte mitt tidsschema det första jag gjorde med andra ord. Efter stressad dusch, hårtvätt och så vidare så rusade jag till stället som jag skulle bruncha på med mina syrror. När jag väl kom dit var det såklart urtrevligt men jag var tvungen att lägga koftan i väskan och klimakteriesvettandes småspringa tills jag kom till stället. Efter brunchen födelsedagsshoppade vi åt vår pappa som fyller år på fredag. Sedan sprintade jag hem och han med nöd och näppe med att kissa innan bilen till Värmdö och barndop dök upp utanför porten. Därefter satt vi i en urfin, supergammal kyrka och bevittnade ett dop. Frågorna jag ställde till mig själv efter det var: 1. Varför känner jag enbart sinnsesro och lugn i kyrkor då jag inte direkt räknas till de mest kristna i Sverige? Hur kan jag fortfarande kunna HELA trosbekännelsen (och såklart Fader vår) utantill? Nåväl. Efter barndopet åkte vi på efterfest (?) mottagning (?) på landet i en gammal ombyggd lada som var helt underbart pittoresk. Där åt vi underbar middag och därefter himmelsk tårta. Därefter körde vi tillbaka till stan och jag, min killes bror och hans flickvän satt här hemma och drack några drinkar och lyssnade på bra musik (min kille spelar kort, typ). Nu drog de precis ut på dåligheter och jag sitter här och skriver. Kanske blir en hemmakväll trots allt.

För övrigt, i debatten gällande Hollywoodhaggornas förlossningsskräck/gå upp för mycket i vikt-skräck, så älskar jag det vedertagna uttrycket som följer när någon hör att någon ska föda på Cedars Sinai nämligen: Ah, she’s having a too posh to push C-section. Jag dör av skratt!

I skrivandets stund ligger både Nicole Richie och Christina Aguilera på förlossningen på Cedars Sinai i L.A och föder barn. Frågan är om det är en rolig slump eller om det faktiskt är så att de kör Hollywood-stilen och har bokat in kejsarsnitt några veckor innan beräknad förlossning så de inte går upp så mycket i vikt (ni vet som Victoria Beckham brukar göra). Dock ser det inte ut så på Christina. Nu får vi se vem som klämmer fram ungen snabbast – först innan midnatt (amerikansk tid) vinner.

Tidigare ikväll fick jag ett sms från ett okänt mobilnummer. Strax efteråt ringde mobilen från samma nummer. Jag satt i hemtelefonen och kunde alltså inte ta samtalet. När jag sedan läste sms:et så var det skrivet på ungdomsspråk (alltså när man skriver d istället för det osv) av Johan – en (uppenbarligen) typ 15-årig snubbe från Kramfors (japp, kollade upp numret). Undrar vad han ville mig? Min kille misstänkte hemlig kärleksaffär i Kramfors. Hahaha.

Herregud. Familjeunderhållning på tv har alltid framkallat ångest hos mig. Jag vet inte riktigt varför. Jag tror att det har sina rötter i det där programmet Söndagsöppet som gick varje söndag, tidig kväll och jag har alltid avskytt just söndagar och då framför allt söndagkvällar. Jag kan känna den där ångesten över att ha svårt att somna och veta att jag måste upp i skolan på måndagmorgonen, lakan som klibbar fast, täcken som snurras runt kroppen, klockan som bara tickar. (Och att jag som liten var TVUNGEN att tvätta håret på söndagar och det var det värsta jag visste – fick använda en sådan där konstig platt duschhatt med ett hål för skalpen för att inte få shampoo i ögonen betydligt längre än vad andra barn behövde). Söndagsöppet var bara en transportsträcka till sänggåendet, liksom. Jag kan knappt titta på Idol utan att känna mig darrig. Ikväll visades bland annat Let’s dance och På spåret. Jag gick iväg och plockade ögonbrynen istället. Alltså, program med ”burar” som kopplas bort när andra laget svarar på frågor ger mig kalla kårar. Tv-serier. Det är det enda jag gillar att titta på.

Jag måste komma på något som jag kan äta till middag ikväll. Orkar varken laga något avancerat eller äta hämtmat. Är inte sugen på någonting förutom dammsugare. Jag kanske helt enkelt går ner på Ica och köper min en liten kartong från Delicato.

Just nu är jag hundvakt åt Kalle. Vi kastar bollar, pussas och morrar åt folk nere på gatan. Snart ska vi promenera lite på Söder.