Desperation och järnbrist
avNu har jag printat Friskis och svettis träningsscheman för både Ringen och Skrapan vilka ligger tre, respektive fyra minuters gångväg från min port. Dessa papper ska jag sätta upp på kylen (FRAMFÖR alla takeaway-lappar) och hoppas på att det kan ge mig en obehalig påminnelse varje gång jag öppnar kylen. Funderar på en kickstart. Typ en vecka med ett medelpass, ett yogapass, ett Ki-balans och ett danspass – inte så man kraschar de förtvinade musklerna utan för att testa lite allt möjligt och komma igång. Problemet är det att jag har känt mig sjukt ruggig de senaste veckorna men idag kom jag fram till att det nog rör sig om hederlig gammal järnbrist med tanke på de c:a 100 svimmningsanfallen jag får varje dag, den absurda tröttheten, huvudvärken och det något ljusare tandköttet. Åt blodig biff och bakad potatis till middag med några glas apelsinjuice för att ta upp järnet bättre. Den närmaste veckan ska vikas åt gröna grönsaker och mörkt kött tillsammans med c-vitamin och järntabletter som jag ska investera i imorgon (och snälla, pracka inte på mig blodpuddig och inälvsmat trots att det är bra, kan bara inte få ner det). Pallar inte vara 29 år och tvingas ta till luktsalt om jag reser mig ur soffan som en hysterisk aristokratisk kvinna från 1700-talet längre.