När jag var yngre så drömde jag om att få gå i privatskola. Trots att jag som liten med fascination plöjde igenom halvtrasiga originalupplagor av brittiska flickor på internat från femtiotalet så var det nog aldrig själva internatlivet som lockade utan skolformen. Jag hade helt enkelt velat gå i en privatskola som extern – dvs någon som får åka hem efter lektionens slut och slippa sitta rak i ryggen och äta under husmors ogillande blick.
Nu gick jag allt som allt (rent utbildningsmässigt i alla fall) på fantastiskt bra skolor genom hela min skoltid. Under låg och mellanstadiet gick jag på en gammal byskola och lågstadiet präglades av en ganska gammeldags syn där morgnarna börjades stående vid skolbänken och sjungandes psalmer där man hälsade morgonen välkommen medan vår fröken ackopanjerade på en gammal orgel.
Det jag trots allt saknade när jag väl kom till högstadiet var mindre klasser med fler motiverade elever. Jag var så att säga en musiktuffing som alltid presterade bäst vilket gav upphov till förvirrade identitetsproblem.
Min dröm var att få gå till en skola där tiden och pengarna fanns för att med hjälp av lärare starta upp avancerade skoltidningsredaktioner istället för att mötas av noll uppmuntran när man var i entreprenörstagen. Eller att ha valfria extralektioner där debattklubb/retorik skulle kunna vara en aktivitet.
I gymnasiet gick jag visserligen ett studiemotiverat program där vi elever lobbade så hårt för att få extraundervisning i åtminstone ett extra språk och lyckades slutligen tigga till oss två sovmorgnar och en fri eftermiddag utanför schemat där vi fick läsa tyska C. Om jag hade fått välja hade jag även gärna läst både spanska och ryska utöver skoltimmarna men det fanns inga ekonomiska möjligheter till det.
Nu kan jag visserligen inte avgöra om en privatskola hade haft resurser till just detta men jag misstänkte alltid det – att ens akademiska nyfikenhet och omåttliga inlärningsbehov kanske hade kunnat mättas eller åtminstone uppmuntras ytterligare.
Och när det gäller skoluniformen så hade man lätt kunnat göra den mer indie-vänlig med ett par Dr Marten’s och några fastklistrade stjärnor under ögonen.