Att Christer Sjögrens bidrag i Melodifestivalen gick vidare i första omgången berodde antagligen på att det finns sjukt många människor i landet som står vid livets slut (och som uppskattar dansband och tafflig svengelska). Att han gick vidare i andra omgången berodde väl då på att inte tillräckligt många av första omgångs-röstarna hann kola vippen under de där minuterna.
Ibland känns bara generationsklyftorna alltför breda för att någonsin kunna överbyggas.
Ps. Är inte låttitlar i Eurovision i klass med ”I love Europe” reserverade till fattiga öststatsländer som vill gå med i EU (eller i och för sig alla länder 1991 då Berlinmuren föll)?