Att vara riskkapitalinvesterare i fett och socker
avOkej, är skitsugen på sockerhaltig föda (alltså dammsugare) men äger noll kronor och fryser asmycket (går runt med en filt som poncho) så jag kan inte ta mig ner till 7eleven. Därför ringer jag upp min kille som är på väg hem efter en liten utekväll och övertalar honom att gå in som riskkapitalinvesterare (i socker och transfetter) och ta en omväg förbi nattöppen butik och skaffa lite junk. Han verkade dock inte se poängen i sin investering. Jag hävdade att jag skulle starta ett litet företag som går ut på att jag göder mig själv och sedan låter dodgy plastikkirurger komma och fettsuga mig och sedan använda fettet de utvinner till att fylla rika Versace-klädda kvinnors läppar som ett naturligt alternativ till Restylane. Min kille skulle då kunna göra ett klipp som riskkapitalinvesterare om jag tar bra betalt per hekto för mitt fett. Dessutom skulle det minska antalet timmar jag skulle behöva gå till gymmet. Win-win.