Det enda sättet att stå ut på tunnelbanan en lördagsnatt vid tretiden är om man är i princip utslagen. Då kanske man inte uppfattar störningsmomenten utgjorda av packade medmänniskor. I värsta fall missar man dock sin station och får ta en dyr taxi från kanske Farsta strand in till stan igen. Igår åkte jag från Telefonplan till Skanstull, via Slussen vid just halv tre. På vägen hände följande:

• Ett reaggetongäng med kanske fyra promille i blodet slår sig ner runt mig och öppnar omskakade ölburkar och skapar rumstempererad ölfontän över mig. Sedan häcklar de mig för att jag såg sur ut.
• Vid Slussen fick man slalomgå runt spyorna.
• Några fulla italienare (kan tänka mig Erasmus på KTH) försöker med sällan skådad desperation ragga upp vem som helst i väntan på tåget. Jag ville bara skrika: ”håll käft och låt mig läsa ifred”. Istället körde jag the silent treatment.
• Ett hiphopgäng i guldiga enorma täckjackor knuffas så jag knappt kommer av vid Skanstull.
• Sju ölflaskor ligger krossade vid Götgatan och med en halv centimeters marginal lyckas jag undvika ett akutbesök på SÖS och kanske femton stygn.
• Bara fyra personer stod och kissade på min gata.