Jag brukar inte klaga särskilt mycket på svenska skribenter eller bloggare – det finns så många andra som gör det – både bättre och sämre. Men idag blev jag mycket fundersam när jag först plöjde igenom Linda Skugges krönika om att man inte ska vänta med att skaffa barn (helst ska det tydligen ske innan 25). Den krönika som följer – uppenbarligen publicerad strax efter den förra handlar om att man ska sluta sprida bilden av superkvinnan. Det sistnämnda är jag helt med på – men det som gjorde mig en aning konfunderad var hur motsägelsefulla dessa två krönikor blev. Den första uppmanar unga tjejer att skaffa barn så snart som möjligt – inte vänta tills man är 35 och har startat sin karriär och så vidare. I nästa krönika förklarar Skugge hur jobbigt det är att ha barn, hur omöjligt det är att jobba heltid när man har småbarn och hur mycket barnen lider när man är frånvarande. Jag får bara inte de här två påståenden att gå ihop. Ska man skaffa barn när man är 25 men sedan inte kunna jobba? Då bör man ju uppenbarligen behöva ett kapital att ta av under dessa år. Det har man ofta inte när man är 25. Däremot när man är 35. Men då är det försent att skaffa barn. Hur gör man då? Rånar en bank i tjugotreårsåldern så man kan stanna hemma? Eller fryser ner sina ägg tills man är fyrtio och har råd att vara hemma?