Idag promenerade jag från Skanstull till Kungsholmen och senare tillbaka igen. På vägen hamnade jag på Riddarholmen. Jag har efter ett decennium i Stockholm inte satt min fot där förut. Jag menar, man har ju sällan ett ärende på Riddarholmen såvida man nu inte är en utgiven författare på Norstedts eller ska upp med ett mordfall i Svea Hovrätt. Men idag befann jag mig alltså där och insåg att jag hade funnit en liten oas mitt i huvudstaden. Inte nog med att jag hittade Stockholms absolut äldsta byggnad (Riddarholmskyrkan från 1300-talet), jag fann också ett Gamla stan minus turisthorder, skabbiga souvenirnasare och undermåliga restauranger. Helt stilla och nästan folktomt var det – de små gränderna slingrade sig mellan medeltisbyggnaderna och vilken väg man än valde så hamnade man snart vid Mälarens vatten. Om ni inte har varit där så ta er en liten omväg dit. Ön är så liten så man är klar med sin titt efter en kvart.