Som jag har berättat innan så förföljer ju Jehovas vittnen mig. Nu har de dessutom eskalerat i sina stalkerfasoner. I förrgår när jag kom hem vid femtiden så ringde det på dörren. Eftersom folk jag känner i princip aldrig ringer på dörren utan att ha ringt innan och frågat om man är hemma så utgick jag iskallt ifrån att det var Jehovas. Istället för att öppna och ta konflikten så valde jag att tyst som en mus sitta kvar i vardagsrummet och vänta på att de gick (jag vågade inte gå fram och titta i kikhålet då trägolven knarrar så mycket så att jag skulle ha blivit avslöjad). Sedan spanade jag i fönstret ner på gatan och mycket riktigt – efter ungefär tio minuter kommer de två Jehovas-förföljarna ut genom porten. Jag andades ut och trodde att jag hade sluppit undan.

Men nej. Ett par timmar senare när min kille också hade kommit hem så ringde det på dörren igen. Jag tvingade min kille att öppna och säga att jag inte var hemma. Han blev sur och tyckte att jag kunde ta tjuren vid hornen men jag vägrade så han fick mota iväg Jehovas. Sedan dess sitter jag som på nålar. Jag vågar knappt vara hemma. Jag orkar inte tjafsa med dem.

Dessutom läste jag några rader i deras bok som de prackade på mig sist. Då började jag må illa: ”Som ofullkomliga människor begår männen fel och misstag och är inte alltid idealiska familjeöverhuvuden. Vad bör en gift kvinna göra? Hon bör inte nedvärdera det hennes man gör och försöka ta över ledarskapet. Hon bör tänka på att en ”stilla och mild ande” är av stort värde i Guds ögon. Om hon visar en sådan attityd kommer hon att märka att det är lättare att underordna sig, även i påfrestande situationer.”  What to say?  -Jag är en aktiv radikalfeminist så ni kan helt enkelt ta er bok och stoppa upp den i röven. Eller lyssna på deras bibelord och lova att läsa någon ny bok till nästa gång de ringer på? Jag kommer aldrig bli av med dem. Herregud, i sommar kommer jag säkert att hänga på Jehovas grillkvällar och gå och bowla med gänget. Hjälp!