Krigsbilder har alltid fascinerat mig enormt mycket. Inte sällan blir en enda bild en slags symbol för hela kriget. Oftast brukar jag föredra de tidlösa bilderna – de som skulle kunna utspela sig när som helst och på så sätt blir allmängiltiga. Det är kanske därför jag har börjat obsessa kring det absurt snygga fotot som har gått igenom all press de senaste dagarna: den unga killen med scarf över munnen och brinnande bildäck i bakgrunden i Beirut. Inte nog med att bilden är helt fantastisk rent artistiskt sett – killen som hamnade på fotot är helt suverän. För att han är inte det minsta tidlös. Jag är övertygad om att om vi skulle se samma bild om trettio år så skulle vi direkt kunna placera honom och bilden från tiotalet (eller vad man nu ska kalla det första decenniet på 2000-talet) med hjälp av frisyren, klädstilen, klockan, hänget – ja, ni fattar – en krigsbild från här och nu. Jag kan inte sluta titta på den.
Annars har jag alltid varit besatt av bilder från andra världskriget – speciellt de bilder som på något sätt har tagits i avgörande situationer. Den här bilden från de allierades landstigning i Normandie på D-day har alltid varit en favorit. Jag kan känna rädslan och adrenalinet från soldaterna i båten. Snart kommer de att hoppa av båten, springa iland och de flesta av dessa soldater kommer att få en kula i kroppen omgående av de tyska soldaterna som ligger och lurpassar på berget. På samma gång som bilden visar ”början till slutet” av andra världskriget – alltså hopp så visar den också en av de sista sekunderna i livet för många av dessa soldater – alltså förtvivlan. Tjusigt vågspel på båda makro och mikronivå.
Här har vi då en modern klassiker – insikten som satte hela världssituationen som den vi känner idag på sin spets – det första planet i WTC var uppenbarligen inte en olycka för här kommer ett till. Just i detta ögonblick förändrades hela världspolitken och likaså varje människas åsikter om USA vs muslimska fundamentalister. Mycket mäktig bild med andra ord.
Sedan har vi den här gamla tavlan av Franska revolutionen. Anledningen till varför jag tog med den är för att jag vill visa på likheten mellan denna och min favoritbild från Göteborgskravallerna 2001. Jag har sedan dess varit fullkomligt besatt av den där bilden av caféstolar som brinner på Avenyn, hur människor upproriskt håller upp den röda fanan. Håll med mig om att likheten är slående.

Sedan har vi Spanska inbördeskriget och stjärnkrigsfotografen Robert Capas klassiska bild av den fallande soldaten. Trots kontroverser om fotots äkthet så är det en gripande bild från Cordobafronten 1936.
Och till sist – en nyare bild från USA:s invasion i Irak – när de amerikanska styrkorna har intagit Bagdad och på klassiskt symboliskt krigsmaneér välter ner den enorma statyn av Saddam Hussein.