På senare tid har jag kommit på mig själv att min hjärna skriker stopp så fort jag ska beställa in en caffè latte för att det är så löjligt klyschigt. Istället väser jag fram ordet cappuccino. Jag tror att förändringen började när jag var i Italien och vi satt på någon uteservering en eftermiddag och jag behövde lite koffein.

Saken är ju den att på den så kallade kontinenten så dricker man sin caffè latte, sin café au lait och sin café con leche på morgonen. Det är en frukosträtt och absolut inget annat. Efter lunch, på eftermiddagen och efter middagen så tar man bara en espresso, Inget annat. Själv har jag blivit offentligt hånad och utskrattad mången gång för min kärlek till mjölk i espresson. Jag vet inte hur många långa spanska middagar jag har ätit med mycket vin och skumpa som sedan avslutas med en kollektiv kaffebeställning så man är redo för utekvällen. Alla tar en espresso. Jag tar en kaffe med skummad mjölk och hela långbordet av spanjorer gapskrattar och vrider sig i stolarna på grund av min osofistikerade vikingmentalitet. Att beställa en caffè latte eller café con leche vid den tiden är ungefär lika världsvant och kontinentalt som att någon i Sverige skulle beställa en skål flingor med filmjölk efter middagen. Så tätt förknippad är drycken med frukost.

I Italien orkade jag helt enkelt inte att de italienska kyparna skulle stå dubbelvikta som ett gäng fällknivar bakom glassdisken efter min beställning. Dessutom får jag magknip av stora mängder mjölk. Därför blev det cappuccino. Och i Sverige låter det så absurt töntigt att ens ta inflationsordet ”latte” i munnen. Jag vägrar. Men sedan måste man ju hylla kampanjen som gick ut på att få svenskarna att dricka mer mjölk vilket löstes genom att introducera och lägga hippstämpel på just caffè latte. För herregud vad mjölkförsäljningen måste ha skjutit i höjden.