Ibland känns livet lite trist. Då brukar jag ge mig iväg och handla. Och inte kläder – nej, nej. Det är mat det hela gäller. Inget får mig så rofylld som att gå runt i stor mataffär när det inte är rusningstid, vända på burkar, läsa innehållsförteckningar, spana efter nya importer och plöja igenom alla spännande kryddblandningar. Idag har jag betat av Prisxtra vid Mariatorget. En alldeles fantastisk upptäckt gjordes – de hade tagit in massor av Provoloneostar. Provolone är min familjs favoritost – vi lägger den i ett lerkärl, slänger in den i ugnen tillsammans med örtkryddor och kör den tills den är ordentligt smält och serverar den sedan tillsammans med hemmagjorda vitlöksbröd. Osten ställs mitt på bordet och sedan skär alla små bitar till sina bröd och alla säger åh! och ah! och sen är den slut. Tyvärr finns inte Provolone att finna typ någonstans i Sverige. Vi köper våra i Spanien och Italien och importerar i våra resväskor som första klassens cheese mules och sörjer sedan när de tar slut. Nu kan vi alltså börja äta Provolone när som helst. Jag ringde med andan i halsen upp min syrra Anna och meddelade den fantastiska nyheten. Hon blev rörd av lycka och insåg direkt också att hennes midjemått kommer att öka avservärt inom den närmaste framtiden.