Den senaste tv-serien som jag har kollat igenom är Dead like me. Det är en ganska fin liten historia i två kortare säsonger (en film är under produktion). Det tog mig några avsnitt att tycka riktigt mycket om den. Serien är lite avig, kantig och svårälskad – precis som dess huvudperson Georgia Lass – en 18-årig oengagerad collegedropout som under lunchrasten på sin första arbetsdag blir träffad i huvudet av en toalettsits från en rysk rymdstation och dör. Istället för att hamna i himlen hålls hon kvar på jorden som en reaper – en undead person som tar folks själar innan de råkar ut för olyckor med dödlig utgång. Hennes nya chef delar ut post-it lappar varje morgon på våffelkafét där alla reapers träffas där det står namn, plats och estimated time of death. Sedan är det bara att plocka själar. Och fixa bostad. Och fixa jobb så man får in lite pengar. Och smyga på sin familj som sörjer ens död. Och försöka hitta sin första pojkvän fastän man är död. Livet är alltså inte så enkelt som död. Men fin är serien i alla fall.