Jag tänkte unna mig någon slags massage typ nästa vecka eller så. Eftersom vanlig hederlig svensk massage låter så trist och o-new age:igt så satsar jag på något mer inspirerande. Just nu har jag plöjt igenom information om typ tjugo olika behandlingar och fastnat för tre olika. Den första är Ayurvedisk Yoga Massage som ska ska gå ner på bindvävsstrukturerna och stimulera kroppen att återvända till sin naturliga hälsa. Den verkar mycket spännande med madrass på golv och speciellt bra för folk i ”kalla” länder och så vidare. Sedan har vi då Shiatsu som påminner om akupressur men med en annan teknik (och ja, det är klart jag vill testa Shiatsu eftersom min favoritkaraktär ever i en tv-serie – Brenda Chenowith i Six Feet Under sysslar med det). Slutligen är jag sugen på Kroppsterapeutisk behandling där man använder flera olika tekniker för att lösa upp muskelspänningar. Är det någon som har stor erfarenhet av det här med massage? Någon som har testat någon av dessa behandlingar? I need feedback!

Vid den här tiden på året brukar jag alltid ha ett pinsamt eurovisionpepp. Av någon konstig anledning har jag inte fått en sådan känsla i år men kastade såklart inte in handduken för det. Nu har jag pinat mig igenom den första av två semifinaler. Det var stundtals olidligt och i bästa fall mediokert. Den enda jag gillade var Bosnien-Herzegovinas teatraliska nummer. Resten var mest tröttsamt. Det härligaste var såklart Ryssland. De körde med sin rysspudding Dima som har någon slags oklar stjärnstatus i den organiserade brottslighetens hemland. Sedan pröjsade dem någon världskänd violinist som fick spela lite och någon känd konståkare som fick visa framfötterna på en meter is (och såg till min glädje ut exakt som en rysk Jon Heder i Blades of Glory). Nu håller ryssarna tummarna (eller stoppar smutsiga pengar under diverse eurovisionbord) och vi får helt enkelt se var det bär.

De teatraliska syskonen från Bosnien

Idag fick jag en kylbox levererad till min dörr fylld med en massa ost. Jag är ju en buzzador (tråkigt nog inte en särskilt flitigt anlitad sådan men ändå) och en sådan får då och då nya varor hemskickade som man ska prova, bjuda sina vänner på och gärna prata om. Nu talar jag alltså om ost. Jag älskar som bekant ost. Den enda ost jag inte äter är mögelost (och här räknas även vitmögelost så som brie in). Däremot är jag besatt av hårdostar så den här kylboxen var lite som en box med guld för mig. Extralagrade grevé, präst och herrgårdsostar och till och med en tjusig ostkniv. Inom snar framtid ska jag plocka hit mina systrar och några liter rödvin och sedan köra. Full fart in i osthimlen.

Idag blev det en variant av indisk tikka masala till middag. Jag var så sugen på massor av grönsaker och skar därför morötter, gul lök, zuccini, aubergine, röd chili och haricots verts. Sedan fräste jag det med lite olja, hällde i nästa ett helt paket vegetariska bitar (man ska ju försöka äta vegetariskt en gång i veckan i alla fall för miljöns skull) och tillsatte sedan riven ingefära, riven vitlök och en näve kardemummakärnor. Sedan fuskade jag genom att slänga i en burk med färdig tikka masala-sås och spädde hela grytan med en halv burk kokosmjölk. Innan servering slängde jag i ett gäng cashewnötter och kryddade till allt. Sedan basmatiris till och en indisk andedräkt resten av kvällen.

Jag känner mig så seg. Hela den här helgen har varit en studie i seghet. Efter några veckor av ganska fullt schema, oändligt med energi till både träning och matlagning och sociala sammankomster så tömdes energin abrubt i lördags. Att ens utföra minsta ärende känns som att bestiga Mount Everest. Vad jag behöver idag är motivation, inspiration och en ordentlig påfyllning av energi. Vad kan ge mig detta? (Förutom olagliga kemiska preparat då). Kanske behöver jag en guru. En eremit som säger visa ord och får mig att börja tänka på nytt sätt, angripa problem från andra vinklar och fylla mig med kreativitet. Dags att börja googla fram en sån.

Så sitter man här en hel helg med en alldeles övernaturlig mensvärk. Efter ett idogt knaprande av allehanda smärtstillande (tror jag är uppe i tre olika tabletter med olika styrka) och inget positivt resultat så letade jag fram bovetekudden igår kväll och slängde in den i mikron. Det gick som vanligt utmärkt och det blev lite bättre. Idag var smärtan igen olidlig och jag slängde in kudden på ett par minuter medan jag fixade med lite annat. När mikron pep gick jag för att plocka ut mitt new age:iga smärtstillande och möttes då av tung rök och brandlukt. Jag slängde bovetekudden på diskbänken och tryckte i panik en blöt disktrasa mot det svartbrända tyget och stoppade på så sätt rökutvecklingen. Herregud. Hela lägenheten stinker uppbränd gammal gröt och jag blev lite skakis där ett tag. Jag hann såklart tänka på hur det hade kunnat gå om jag inte hade lyckats stoppa den begynnande branden. Fatta vilket ovärdigt sätt att kola vippen på. Jag tänker mig CSI-tekniker som minutiöst går igenom lägenheten och fastställer brandkällan till mikron och en förkolnad bovetekudde. De ringer till obduktion där en läkare med en macka i handen stressat svarar att offret var fullt frisk men menstruerade vid dödsögonblicket. Jag kunde liksom se hur CSI-teknikerna bara hajar till inser att fallet är löst – hon skulle bara lätta på mensvärken – det var därför hon dog. Mensdöden är en av de sista typerna av död jag är sugen på att uppleva.

En lite halvtaskig bild på min ljuvliga fiskgryta/fisksoppa. I den har jag palsternacka, gul lök, morot, fänkål och vitlök – alltihop hackat i små bitar. Sedan fräste jag det i smör, tillsatte vitt vin (någon deciliter) och en fiskbuljongstärning (knorr). Efter ett tag tillsatte jag en burk crème fraîche gourmet saffran/tomat, lite matlagningsgrädde, några drag med Santa Marias fine selection of spices Seafood & Fish och Chili Explosion och slängde i en laxfile skuren i kuber, en pangasiusfilé i mindre bitar och en näve tigerräkor. Vid servering toppade jag med lite limeaïoli och käkade vitlöksbröd vid sidan om. Mums.

Jag och min kille orkade inte enas om middag ikväll så vi ska äta samtidigt men helt olika rätter. Lite restaurang fast hemma (förutom att man får laga maten själv. Och handla den. Och lägga upp den och diska. Alltså inte alls som restaurang). Jag ska äta saffransdoftande fisk- och skaldjurssoppa med limeaïoli och vitlöksbröd och min kille tar oxfiletournedos med rödvinssås och potatisgratäng. Alla nöjda. Alla glada.

Igår kväll innan jag gick och lade mig så kände jag mig liksom peppad inför lördagen. Jag tänkte springa iväg på ett pass och sedan göra mig iordning, dra till Tobbe och förfesta och sedan ut. Nu sitter jag och klipper med ögonen i soffan och har inte ens lämnat lägenheten på hela dagen. Känner inte alls för att gå någonstans ikväll. Från kul brud till trist typ på åtta timmar alltså.

Små söta snittar som jag gjorde i väntan på middagen idag när min mamma var här. Cocktailtomater som skurits i fjärdedelar och marinerats med olivolja, balsamvinäger, färsk basilika, pyttelite riven vitlök och salt och peppar, mozzarellaost och toppade med parmaskinka. Fint värre. Och slut snabbare än man hinner blinka.