Eftersom det är dags att byta till någon slags digitalbox för att tv:n ska fortsätta fungera så föreslog min kille att vi skulle skita i hela tv-grejen. Lägga ner tv-tittandet som det ser ut idag med andra ord. Eftersom jag är smått innovationsfientlig när jag får sådana här omvälvande chocker kastade i ansiktet på mig skrek jag såklart: NEJ! Då muttrade min kille något om att det var ju väldigt lönt att ha kvar tv:n för att jag skulle kunna se på Oprah ibland. Men vid närmare eftertanke så har ju tv:n fullständigt förlorat sin roll som den en gång såg ut. Om fem år skulle jag tippa på att ingen längre tittar på tv på det gammeldags sättet. Nu hämtar man de serier och filmer man vill se – bestämmer själv när, var och hur de ska ses, slipper reklam etc. När man ser det så är det ju fullkomligt vansinnigt att någon gammal stofil till tv-kanal ska sitta och bestämma en tablå som jag sedan snällt måste anpassa mitt liv efter om jag nu har lust att följa en serie. Det är därför jag aldrig gör det längre – hämtar istället hela säsongen och tittar när jag har tid och lust. Nej, om vi inte etablerar TiVo eller liknande med bred genomslagskraft så kommer nog alla Sveriges plasmaskärmar fyllas med rörliga bilder från våra datorer och inte från vare sig marknätet eller andra kablar och satelliter.

Dagens Stockhom Media Week behandlade bland annat ämnen som Facebook och andra sociala medier, mediedrev och framtidsutsikter. På morgonen talade Axel Bringéus om att citizen journalism på allvar kommer att slå igenom det här året. Olle Lidbom diskuterade tillspetsade tidskriftstrender och drog till med det amerikanska exemplet Garden & Gun till allas förtjusning, men lade sin tonvikt på de mer seriösa Glossy Weekly och familjelivssegmenten som framtidsmöjligheter. Jimmy Rodhelind diskuterade aktörernas förflyttningar på ”The Pipe” (internet) – där man ser exempel på hur en del företag glider mellan infrastruktur & teknik, distribution & tjänster och innehåll.
Ett annat intressant samtal var det som behandlade Facebook. Trots att jag inte upplevde några nyheter så var det ändå mycket välformulerat och välanalyserat av Fredrik Wass. Facebook har stagnerat och används mest som verktyg (som att hitta någons e-mail eller telefonnummer eller sätta ihop ett event). Istället använder vi (eller kommer att använda) mer nischade tjänster som exempelvis Bambuser, Jaiku och sociala e-handels-sajter.
Samtalet med Mattias Fyrenius från tv4.se och Aftonbladet nya mediers Kalle Jungkvist var också mycket intressant. Ljungkvist hade total koll på aftonbladet.se:s besökare – att primetime ligger vid 20.00, att kvinnor läser för nytta (t ex föräldrarsidorna och resereportagen), att folk som surfar in på morgonen/förmiddagen är systematiska läsare (går igenom hela startsidan), att många kollar bloggarna på kvällen etc.
Sedan lyssnade jag på en massa annat spännande men det ska jag inte tråka ut er med. För er intresserade – läs mer här.

Sådär, nu är det dags för trendspaningar på Stockholm media week på Rival vid Mariatorget om ett litet tag. Ska blir urkul. Sedan ska jag byta av mediesnacket med hämtning och förflyttning av mormor ett tag. Sedan återkommer jag.

På grund av stress så har jag åkt på den välbekanta polaren magkatarr. Det gör inte så mycket så länge jag har ett gäng omeprazol i väskan. Sedan pressar jag tänder så att min käkmuskulatur är i bodybuildingklass (alltså, om det hade funnits en speciell gren där man bara ställde upp med sina käkmuskler inoljade och fina så är det mig ni hade sett på prispallen på dålig sändningstid på Eurosport). De senaste dagarna har jag även åkt på total låsning av käken. Det har jag för sjutton inte känt av sedan jag var typ tretton år gammal. Nu får jag ibland bända upp käken med händerna då jag tuggar och så krasar det olycksbådande. Otroligt tröttsamt. Och vidrigt. Särskilt om man äter in public – typ, ursäkta, jag ska bara bända upp min egen käke som en veterinär gör när den tittar en hund i halsen *kras* – and now I’m back!

Här sitter jag och talar om gamla tider med min mormor. Och vi snackar verkligen gamla tider – före andra världskriget är den tidsperiod jag frågade ut henne om. Bredvid mig står mina systrar och försöker hänga upp en kristallkrona med hjälp av stege, skruvmejslar och arga tillrop. Jag har druckt ett riktigt gott vin till middagen. Mormor undrade nämligen om vi hade köpt vin till middagen ikväll redan när hon steg av flygbussen. Jag svarade generat nej och då tryckte hon en hundring i handen på mig och bad mig springa till Systemet och inhandla rött, spanskt. Jag kutade över Vasagatan och fixade vinet. Sedan har vi då avnjutit detta och babblat. Fin kväll.

Så har man flängt genom stan och tillbaka, fyndat Coca cola på Hemköp, slängt i sig en liten vitlöksbiff från igår och är snart på väg igen. Jag ska nämligen till centralen och hämta min gamla mormor. Hennes plan landar på Arlanda nu men där får någon annan hjälpa henne (schysst jag lät där). Sedan ska jag släpa hem henne och hennes rullator som heter Benjamin till min syrra vid Telefonplan. Där ska vi systrar utfodra oss och mormor med lasagne, skvallra, visa coola nymodigheter på datorn och helt enkelt catch up. Det ska blir underbart!

Jag är så glad! Jag har nämligen fått biljett till Stockholm Media Week som går av stapeln imorgon och på torsdag på Rival. Det finns i princip ingenting på programmet som jag skulle vilja missa (trots att jag tyvärr måste missa en del i morgon) – allt är superintressant. Eller vad säger ni om: Mediespaningar i tiden, Celebvertising, Kreativitet på webben etc. Himmelriket för en sån som jag.

Vad säger ni om Aftonbladets nya communitysatsning – Snack? Jag tycker som grundåsikt alltid att förändringar är intressanta och har således en positiv inställning. Snack verkar vara ett lättskött verktyg – inga konstigheter att ladda upp bilder eller skriva några rader om sig själv. Dock får jag lite förenklade Facebook-vibbar av den – som att Snack kommer att passa de som inte skaffade Facebookkonto för exakt ett år sedan (eller skaffade ett men insåg att deras gamla vänner inte var digitala). Dock behöver inte ”fattigmansfacebook” vara något dåligt. Facebooks storhetstid är över sedan länge. Och vi måste komma ihåg att Snack faktiskt har en helt annan grundtanke – nämligen läsardemokrati – eller åtminstone direkt läsarfeedback. Vanligt folk får helt plötsligt verktyg, inbjudan och möjlighet att direkt kommentera de artiklar som finns på aftonbladet.se. Jag har själv laddat upp ett foto på min sida men inte hunnit skriva någon presentation ännu. Trots min nyfikenhet frågar jag mig själv om jag har något behov av Snack? Då inser jag att min fråga är poänglös och innefattar det bästa sättet att döda nya idéer, samhällsutveckling och kreativitet. Klart vi inte har något behov av ytterligare en community – men det är ju ointressant – vi kommer ju såklart att skapa oss det behovet som vi gör med allt annat. Dags att fylla i min presentation på snacksidan med andra ord.

Säga vad man vill om det här flickebarnets föräldrar (scientologer, psykon, Beckhamvänner etc) men Hollywoods sötaste unge måste hon ju bara vara. Tänk vad spännande man kommer att ha det hos hårfrisörskan om typ sjutton år då man får läsa om hennes skandaler i skvallerpressen. Jag menar oändligt med dollar på kontot, ett ovanligt fördelaktigt utseende, en uppväxt kantad av aliengudstjänster i scientologkyrkan, bortklemad och med en pappa som är galningen Tom Cruise så kan det ju bara sluta med drogskandaler, hemliga affärer med gifta män och några fortkörningar med crystal meth i kroppen. Det kommer att bli följetong. Utan tvekan.

Jag vet inte riktigt hur ni känner, men hur mycket skulle ni lägga för den här villan? Själv dog jag av svår spegeltakschock innan jag hade kommit igenom hälften av bilderna. Kom igen – låt oss köra en snabb budgivning i kommentarerna!