Nu ska jag åka ut till Arlanda. Anledningen är dock inte den att jag ska ut på äventyr i exotiskt land, utan p.g.a min mammas långa stopp mellan två flighter. Jag och min syrra Mia ska alltså åka ut lagom till hon landar och sedan ska vi umgås och luncha fram till hennes nästa flight avgår. Det är inte så ofta jag kan träffa min mamma spontant så då får man passa på.
Herregud. Jag gav mig ut och joggade. Erhöll nästan en hjärtinfarkt för besväret. Men nu ska fett brännas. Ungefär som en majbrasa fast det då är mitt fett som ska brännas upp. Jag måste ha fått trubbel med min sköldkörtel eller liknande ty denna viktökning som jag drabbats av de senaste året är helt overklig. Innan dess kunde jag sitta på mitt ass och äta en kladdkaka om dagen i typ elva månader men ändå inte väga mer än 58 kilo. När jag sedan joggade fem gånger så var jag nere på 55 igen. Nu är jag en bomb av fett. Och det vill man ju inte vara när sommaren kommer. Är mycket trött på mina burkaliknande outfits. Sedan när klädde jag i kaftan liksom?
Ni vet det där med mikrorätter och lurendrejeriet bakom de läckra fotona på kartongen. För någon kväll sedan kom jag hem vid 22 och köpte en sådan här middagens soptipp och slängde in i mikron eftersom jag inte orkade laga riktig mat. När mikron pep så kan jag säga att min middag inte överhuvudtaget påminde om det som bilden utlovade. Kolla framför allt in fetaosten. På bilden är den smulad över hela tallriken. I verkligheten låg tre trötta, halvsmälta fetaostbitar mitt på köttfärsen. Ska det vara såhär?