Idag har jag hunnit titta på min pappas nya bil som han köpte i morse. Sedan har jag varit i Båstad och kollat in tennisstadion, stranden, Pepes och allt annat som måste ses såhär innan tennisveckan. Därefter har jag intagit lunch i Halmstad och nu befinner jag mig i Tylösand. Dags att köra mot Varberg och dess fästning där vi ska sova inatt. Om det spökar där dör jag.

Det här fotot är taget när jag gick i lekis. Vi skulle ha en cabaré med alla på förskolan och jag skulle sjunga Pippi Långstrump-låten. När jag skulle gå på scen sa jag till min mamma att mina ben kändes konstiga, som spagetti nästan – de darrade liksom. Då förklarade min mamma att det betydde att jag var nervös. Det ordet förstod jag inte eftersom jag aldrig hade upplevt det tidigare. Dessutom var just det här fotot det som användes på min studentskylt. It’s so me på något sätt.

Idag fick jag fotvård av min mamma. Hon hade köpt en liten maskin som proffsen brukar använda och testkörde den på mina fötter. Superbra, lyxigt och gratis. Innan dess var jag på Nimis. Om det är en mardröm att ta sig till det där stället så är det ett helvete att ta sig tillbaka. Mer svett har aldrig skådats på min kropp.Det enda jag kunde tänka på var att jag inte skulle bryta lårbenshalsen. Nu: svår träningsvärk men glad över Möllehäng med en av mina bästa vänner Paula. Imorgon: norrut längs västkusten.

Såhär såg jag och mina systrar ut runt 1988. Stylingen är ju helt suverän – trillingar liksom. Kanske en look att satsa på nu i sommar?

Nu befinner jag mig i Sverige igen. Jag och min kille anlände med färjan vid åtta till Helsingborg. Då hade min mamma lagat en buffé som välkomstmiddag. Såvitt jag vet brukar man inte äta buffé när man bara är fyra personer men sådana petitesser intresserade inte henne ett dugg vilket var tur för oss då maten var fantastisk. Det var räk -och halloumi-grillspett, fläskfiléspett, laxkreationer med god fyllning, färskpotatissallad med rädisor och sockerärter, hembakad durumvetebröd som rostades och toppades med tomatröra så det blev bruschetta, underbar morot -och olivsallad och efteråt en amerikansk Betty Crocker-tårta med vaniljfrosting och jordgubbar. Hello, matkoma. Nu jobbar jag på snabb återhämtning både gällande bihålorna och matöverdosen.

Idag vågade jag inte duscha på grund av en spindel på duschgolvet. Hellre smutsig än död i hjärtattack liksom. Nu ska jag kuska Själland runt och titta på svunna tider från min killes barndom. Sedan ska jag hem till mamma och pappa. (Om någon av mina föräldrar läser detta får ni gärna investera i ett nässpray och förbereda middag tills ikväll).

Igår när jag var i Köpenhamn och blev sugen på lite fika så såg jag några dammsugare ligga där och locka på mig. Ovanför dammsugarna stod det en liten skylt som sade; ”Trädstammar 10 kr”. Så jag beställde en trädstam. Eller först sa jag: Haj (alltså hej på danska), kan jag få en trädstam tack? – eller trädstammer? -eller hur ändelsen nu ska vara i singular, typ”. Den danska expediten gjorde sig icke besvär att le eller hjälpa till. Hon tog bara en trädstam, lade den i en påse och krävde mig på tio spänn.

Jag befinner mig i Danmark – i en liten fiskeby på sydvästra Själland. Vi bor i min killes brors familjs sommarhus och kastar bollar med barn, gör inbakade flätor, äter fisk och glass och ritar. Mycket avslappnande. Tyvärr har jag dragit på mig en liten bihåleinflammation som gör att jag måste sova med jämna mellanrum och det gör att jag längtar lite till ett svenskt apotek där jag vet att jag kan fixa fram lite bihålemedicin. Annars har jag upplevt ett nattligt trauma med en långbenad spindel på min arm vilket slutade i viss panikångest. Imorgon eftermiddag kör vi tillbaka till Sverige och Helsingborg. Tills dess ska jag njuta av den danska tystnaden med utsikt över havet.

Helsingborg, Helsingborg – min gamla borg, min hemstad. Jag sitter här – mitt i stan i den gamla delen med Jakob Hansens hus några meter från fönstret och Kullagatan runt hörnet. För några minuter sedan promenerade jag i den vansinniga blåsten ner mot Norra Hamnen, passerade Kvickbron och kom ut vid vågbrytarna där hela sundet ligger öppet med Danmark framför ögonen, Kronborgs slott pampigt ståtande och hela landborgen till höger – långt där borta Sofiero, Hittarp och Viken. Just då funderade jag över hur jag står ut i Stockholm utan de arga vågorna, den salta havslukten – nästan stickande av tången och den öppna känslan – att det är ett HAV som inte tar slut. Nu är jag visserligen lyckligt lottad som bor i en huvudstad med oändliga mängder vatten i såväl innerstaden som utanför – men ändå – Mälaren är inte Öresund.

När jag gick i gymnasiet tänkte jag ibland att det i varje svensk stad – stor som liten – fanns människor som gjorde samma sak som jag – dvs gick i gymnasiet, umgicks med sina vänner, fikade i timmar, gick på häftiga fester och roliga middagar. Men jag kunde inte ta in den tanken på något sätt – det vi gjorde just här i Helsingborg var ju det riktiga – ORIGINALET – det subjektiva egot, liksom. Hur skulle någon kunna förstå mig om de inte hade gjort samma sak? Nu är det väl inte så dramatiskt längre men fortfarande kan jag känna en så djup samhörighet med de vänner jag fortfarande umgås med som även delade gymnasiehelsingborg. För faktum är att vi som gjorde det har minnen till varenda gatsten i den här staden, varenda hörn, varenda gata. När jag promenerar här i stan – säg femhundra meter – berättar gatstenarna en enda lång berättelse om mitt liv som det var förr.

Nu har jag tagit ut danska pengar i en bankomat här i Helsingborg (ja, här är vi så kontinentala så att vi har vårt gamla lands valuta också). Sedan har jag fyndat en liten klänning för 64 kronor. Det var ganska billigt tyckte jag. Innan dess har jag varit i Ramlösa brunnspark och sedan på Råå. Där var det skitfint. Har nog inte åkt söder om Helsingborg på flera år. Om jag drar från Helsingborg brukar det bli norrut – mot Viken eller Mölle. Men Råå rekommenderas varmt för er som turistar i bygden. Sedan har jag lyckats åka på någon form av sjukdom – har sjukt ont i halsen, huvudet, är förkyld och har svårt att andas. Vet ej diagnos. Trist. Men imorgon drar vi till Danmark. Kanske lunch i Köpenhamn och sedan över till Själlands västkust där vi ska sova några nätter hos min killes storebror med familj.