Igår såg jag att hunden Kalle morrade på något vid husknuten. Jag kikade fram och möttes av en mus. Först skrek jag: ”ta den Kalle, ta den!” Sedan hörde jag hur musen pep – exakt som en liten leksaksmus som man trycker på magen. Då fick jag panik och ville stoppa Kalle. Medan jag hojtade kom min kille och hans pappa ut och fick Kalle att lämna musen och sedan ta skogsmusen i örat och släppa den i skogen. Jag darrade i typ en kvart efteråt över detta naturens barbareri.
Imorse vaknade jag med pipande luftrör och igengrodd näsa. Kunde knappt andas under några timmar. Insåg att det nog finns mer pollen i en skog med femtio hektar gräs jämfört med Stockholms innerstad. Nu har jag tagit en pollentablett och är snart redo att lämna landet för lite civilisation ett tag.