Ikväll firas Sankt Hans Aften i vårt grannland Danmark. Det innebär att danskarna fjuttar på ett oändligt antal brasor (gärna med en tyghäxa i mitten) och samlas längs hela stränderna (och inne på land också, I guess) och står där och njuter (?). Sankt Hansbrasorna ger en fin effekt för oss på svenska sidan då brasorna brukar ligga som pärlband längs stranden. Det som är trist just idag är att vinden är västlig och ganska frisk vilket innebär att hela nedre delen av Helsingborg (den som ligger närmast vattnet, där jag råkar bo) stinker gammal sur brandrök. Inte alls lika charmigt.

Helsingborg nu. Tyvärr ett Helsingborg med motvind åt alla väderstreck och ganska rå, fuktig havsluft. Jag som hade hoppats på att visa upp Norra Hamnen i kvällssol med myllrande folkliv, Järnvägsmännens brygga på eftermiddagen och även Mölle och Arild i solsken. Det får vi nog tyvärr glömma. Men annars är det såklart jättemysigt att vara här igen. Hemma. När slutar ens uppväxtstad att vara ens hem? Aldrig tror jag.

Nu har vi sovit vår första natt på vandrarhem. Det låg i ett enormt vitt, pampigt hus precis vid Bunnsjön. Vi bodde högst upp på tredje våningen och hade en fantastiskt utsikt över sjön och sjötomten. Bakom huset låg tre, fyra små 1700-talshus och lite längre upp en röd lada. Det var längesedan man upplevde sådan tystnad som där. Ingen väg som susade i bakgrunden, inga människor – bara vågornas kluckande och en och annan fågel. Ofattbart rofyllt. (Trist bara att sängarna måste ha varit kvarlevor från 1700-talet också vilket gjorde att jag vaknade 06.16 med svår ryggkramp).

Jag såg just Sveriges mest fotograferade toalett. Den finns i ett gammalt 1500-talshus i Vadstena. I ärlighetens namn såg jag bara toaletten utanför eftersom huset var stängt när vi kom fram. Den hängde ut som i ett burspråk från andra våningen. De rika på den tiden kissade tydligen bara rakt ut i trädgården. Flott värre. Funderade innan på hur många toaletter det kan finnas i hela världen. Jag menar, vissa stora köpcentrum har ju hundratals liksom. Sedan finns det ju färre toaletter i vissa länder. Spännande hjärngympa med andra ord. Nu sitter jag i bilen som kör mot Gränna. Där ska vi äta middag innan vi letar upp vårt vandrarhem i bushen. High tech värre att surfa längs landsvägen.

Igår såg jag att hunden Kalle morrade på något vid husknuten. Jag kikade fram och möttes av en mus. Först skrek jag: ”ta den Kalle, ta den!” Sedan hörde jag hur musen pep – exakt som en liten leksaksmus som man trycker på magen. Då fick jag panik och ville stoppa Kalle. Medan jag hojtade kom min kille och hans pappa ut och fick Kalle att lämna musen och sedan ta skogsmusen i örat och släppa den i skogen. Jag darrade i typ en kvart efteråt över detta naturens barbareri.
Imorse vaknade jag med pipande luftrör och igengrodd näsa. Kunde knappt andas under några timmar. Insåg att det nog finns mer pollen i en skog med femtio hektar gräs jämfört med Stockholms innerstad. Nu har jag tagit en pollentablett och är snart redo att lämna landet för lite civilisation ett tag.

Nu sitter jag uppkopplad på mobilt bredband på semesterns andra dag. Nu har jag Stavsjön framför mig genom 1600-talsfönstren och småäter på en italiensk mandelskorpa. Midsommar tillbringades med sju goda vänner och en liten tvåårig gullunge och massor av mat. Först dukade vi upp till sillunch ute på verandan med skogen som utsikt. Sedan slappade vi, några tittade på midsommarfirandet nere vid båtbryggan och snackade. Sedan var det dags för oxfilégrillning med inte mindre än två olika tillbehör (rostade rotsaker i ugn och bulgur-feta-rödbet-valnötssallad), två kryddsmör och tre såser. Herregud vad mätta vi var sedan. Vi babblade, drack vin och hade en himla mysig kväll. Sedan sov jag och min kille i en liten egen stuga i stora sängar som stockar hela natten. Idag blev det hamburgergrillning och mer slappande. Nu har vi då kört igenom skogarna på småvägar och anlänt till min killes föräldrars torp. Imorgon bär det iväg mot nya äventyr.

Min syster Mia igår: ”Förresten, istället för att ge dig en flaska vin som tack för hjälpen med flytten i måndags tänkte jag ge dig en flaska Cocillana-etyfin – alkohol som morfin liksom”.
Jag: ”Eh, tack, I guess?”.

Igår tvingade jag min syrra Mia att släpa hem alla mina fyra basilikor som jag brukar vårda ömt. Hon fick helt enkelt en papperspåse fylld med basilikaskog som hon ska passa under tiden jag är borta. Vattna lite varje dag och mycket ljus fast inte solgass. Det är reglerna, Mia. Och jag lovar att inte slå dig om de dör.

Jag sitter och funderar över de kommande två veckornas semester. Jag har aldrig gjort något så vuxet i hela mitt liv som att ge mig iväg på Sverigebilsemester med min kille. Min grej brukar vara ett par galna veckor i Helsingborg där vi gamla helsingborgare som numera bor i Stockholm träffas och gör stan osäker och återupplever våra coola gymnasieår ungefär. Sedan brukar jag dra till Spanien och hänga i min by i några veckor (=vakna klockan 14, gå till stranden, läsa en pocketbok, gå hem och duscha, dricka rosé, gå ut och äta, dricka skumpa, gå ut hela natten, komma hem vid halv sju) och sedan i Barcelona några dagar (=stranden i Barceloneta, shopping i Raval, drinkar med Barcelonavänner i någon lägenhet, ut och äta, hänga på barer i Raval). Nu ska jag helt plötsligt upptäcka Sverige och kolla på typ fornlämningar och bo på vandrarhem mitt i ingenstans. Kanske äter vi på något lokalt gatukök. Det beror på var bilen bär oss. Jag tänker: långa promenader längs sjöar och hav, ett hastigt nattbad (som givetvis är planerat med handduk och bikini), bekväma kläder och inget smink. Jag har packat ner fyra böcker men har redan planerat vilka nya jag ska köpa när de här börjar ta slut. Lugn och ro. Stillhet och lantluft som gör att man somnar tidigt. Västkusten ser jag fram emot. Karga klippor och saltstänk i luften. Räkor. Min barndoms somrar, liksom. Det kommer nog att bli fint.

Lilla sjuttonåriga Jamie Lynn Spears som hastigt och lustigt blev på smällen i höstas födde i morse (lokal tid) en dotter med kejsarsnitt. Inför den planerade födseln hade hela klanen Spears samlats i Kentwood som stöd. Huruvida man själv hade velat ha en galen storasyster som Britney som stöd vet jag inte. Men bra gick det enligt uppgifter. Dottern har såklart fått ett namn som passar fint in i resten av familjen Spears: Maddie Briann. Kanske snäppet bättre än Melissa Jo eller LaFawnda.