På lördag ska jag på bröllop. En av mina bästa vänner gifter sig. Mitt problem har varit val av klänning. Först bestämde jag mig för att låna den nedre turkosa klänningen av min syrra – den har jag haft någon gång innan och den är fin med skimmrande material, snygg ringning och ett litet band i sidan. Problemet är att det ska bli typ 30 grader på lördag och den turkosa klänningen är även känd som ”svettklänningen” då den är tillverkad av ett tyg som gärna stänger in alla fukt och framkallar obehagliga svettfläckar. Och det är ju inte så kul. Jag menar, jag kan ju inte gärna absolut torr:a hela överkroppen. Därför investerade jag i en ny klänning idag – den översta i kornblått och vitt. Det var en himla söt pjäs i mer hudvänligt material och fin ringning både fram och bak. Dock har jag planerat outfiten efter den turkosa (svarta skor, svart stor blomma som brosch och svarta örhängen). Hur gör jag nu?

Jag är egentligen inte så mycket för smycken men det här Kate-halsbandet som saluförs av roliga Locher’s är ju fruktansvärt kul och kanske till och med lite provokativt. Om vi ändå är inne på kokain och halsband så finns det egentligen bara ett som jag tycker är tillräckligt coolt för att bäras – nämligen ett krucifix i samma anda som Kathryn Merteuil (Sarah Michelle Gellar) bär i filmen Cruel Intentions (slutet på den filmen kommer alltid vara ett av mina favoritslut – vilket inkluderade krucifix, kokain, privatskola, coolaste tjejen tappar all respekt och Bittersweet symphony med The Verve). Men vid närmare eftertanke syns ju inte kokainet i krucifixet utan då ser man bara ut som en halvreligiös person på galej. Dock kan ju det Kate-halsbandet vara lite sådär övertydligt.

Edit: Känner (efter påtryckning av min bekantskapskrets) att jag måste klargöra att jag inte på något sätt förespråkar kokain – eller några andra droger. Hello, jag är trettio och sysslar således inte med sånt. Dessutom är kokain utan tvekan min absoluta hatdrog av de alla. Skaffa terapi – alla ni som tar kokain eftersom det är något ni snarare behöver en en trettiominuterskick av fjanteri.

Idag var jag ganska dum i huvudet. För någon dag sedan hade jag lovat min kille att vara hemma efter klockan ett för att kunna öppna för en elmätargubbe. Tyvärr passerade denna information min hjärna och när elgubben stod utanför mitt hus satt jag på Hermans och åt lunch med Mia och njöt av panoramautsikten över hela Stockholm. Fick ringa upp elmätargubben som inte alls var sur utan istället sa att allt var lugnt och vi skulle få en ny tid och jag skulle inte hamna i trubbel och avslutade sedan med en trevlig helg. Däremot hamnade jag och min syrra Mia i studentkaos på Katarinavägen eftersom hela Söder tar studenten idag. Där mötte vi även Tilde Fröling och hennes mor Ewa Fröling. Min kille är skitkär i Tilde Fröling så jag ångrar att jag inte lyckades fånga henne på foto. Nej, nu måste jag hasta vidare och dö lite i värmen.

Alltså, min middag var sjukt god. Precis vad jag var sugen på – helstekt fläskfilé, färskpotatis, sparris, chilibearnaise och mozzarella och tomatsallad. Herregud, jag hade kunnat äta en hel portion till.
’

Idag har jag och min vän Paula hunnit plöja igenom hela NK och lite andra butiker innan vi fann den present vi var ute efter till lördagens bröllop. Då kände vi oss hemskt nöjda och slog oss ner på Grodans uteservering på Grev Turegatan och drack kaffe och snackade ihjäl oss. Sedan handlade jag lite på T-jarlen och när jag kom ut ur affären såg jag min syrra Mia gå förbi typ en halvmeter framför näsan. Jag tassade bakom henne och viskade hennes namn i örat för att ge henne viss panik och en känsla av att vara förföljd av ett psyko. Lyckligtvis fattade hon att det var jag (när hon vände sig om blev det på något vis uppenbart). Sedan babblade vi lite och smed planer för helgen. Därefter blev jag trängd och nästan dödad i rusningen på tunnelbanan. Tänk er 50-gradig värme och så trångt så att jag inte kom på två tåg utan fick stå och vänta. Om inte det är nära-döden-upplevelse så vet jag inte vad. Nu ska jag snart börja laga somrig middag i form av helstekt fläskfilé med en god amerikansk rub, färskpotatis, sparris, liten sallad på mozzarella, basilikablad och cocktailtomater på kvist och lite härligt fet chilibearnaise.

Är det gräspollen som ligger i luften just nu? Eller är det fortfarande björkpollen? Hursomhelst så vaknade jag med pipande luftrör i morse med astmaliknande hosta, rinnande, svullna ögon och fullständigt igentäppt i näsan. Nu har jag tagit tablett och väntar på godare tider där andningen kan fungera. Jag är ändå mitt i stan – utan någon som helst växtlighet i närheten. Vill inte ens tänka på hur jag skulle mått i en skog.

Eftersom jag råkar vara en gammal indieräv och festivalälskare, har en blogg och dessutom har blivit bekant med Telia som har hjälpt mig med både mobilt bredband och musikmobil så har jag och Telia nu nöjet att presentera en liten tävling.                                      

Where the action is är en festival som går av stapeln den 14 juni 2008 vid Stora skuggan/Universitetet här i Stockholm. Två av mina favoritband – Dirty Pretty Things och Dinosaur Jr. kommer att spela. För all festivalinfo – titta här.

Telia och jag kommer att lotta ut två biljetter till Where the action is till ett värde av 860 kronor styck till dig om du bara ger dig in i tävlingen. Tävlingen kommer alltså att ha två vinnare som vinner en biljett var.

• Skriv en kort motivering varför just du ska vinna en biljett till Where the action is.
• Hur många låtar finns i Telias musikbutik?
• Skicka detta i ett mail till malin_collin@hotmail.com  – sista dagen är lördagen den 7 juni.

Jag är enväldig domare och mitt beslut kan inte överklagas! Lycka till!

I eftermiddags fick jag ett infall och hoppade av vid Slussen på vägen hem och gick till Stadsmuseet. Först och främst var det några småsaker jag fick lust att kolla upp – så som några urgamla kartor över Stockholm och sedan fördjupa mig lite i det gamla slottet Tre kronors arkitektur. Men sedan var det en utställning som lockade mest – Bellman, Sevenbom och Prinsessan – Snusk, lyx och vardag i 1700-talets Stockholm. Det var en himla fin utställning som knöt ihop Bellman med konstnären Sevenbom och Prinsessan Hedvig Elisabet Charlotta – vår egen lilla version av Marie Antoinette. De coolaste detaljerna var: att få se sjuttionhundratalskrinolinen som Kronprinsessan hade på sig på sin kusins maskerad för något år sedan i original, med peruk och allt och sedan hur man vid en inramad dataskärm kunde sitta och läsa delar av Prinsessan Hedvig Elisabet Charlottas dagböcker – översatta från franska till svenska och skrivna som en blogg. Shit, vad jag dog av den kittlande kombinationen av sjuttonhundratalshovskvaller och nutida kommentarer till blogginläggen. Det var en skön dryg timme. Och för er som inte visste – det är fortfarande gratis inträde på Stockholms stadsmuseum.

Min kille ägnar sin fritid åt cykling och cykelrelaterade aktiviteter. Om han inte är borta på lördagsförmiddagen när man vaknar och cyklar runt halva Svealand så ligger han i soffan och förpestar rummet med Giro d’Italia/Tour de France/Vuelta a España – och jag kan berätta att cykling är inget som avklaras snabbt och enkelt som ett slalomlopp eller 100 meter – nej det är flera timmar av taniga killar som cyklar och cyklar och aldrig kommer fram. Och när sändningen är slut plockar han gärna fram sin gedigna dvd-samling av GAMLA cykeltävlingar. Exempelvis kan jag behöva göra avkall på tv:n i fyra, fem timmar för att han kollar på Giro d’Italia från 2002. Men det står jag ut med. Däremot är jag rädd för två saker: att han ska cykla och skada sig och att han ska bränna sig för mycket i solen. Dessa bilder som visats i aftonbladet.se respektive dlisted.com den senaste veckan har gjort mig ännu mer nervös.

Det känns meningslöst att blogga när vädret är så fint. Under helger faller ju besöken i vilket fall som helst – men en solig helg med höga temperaturer gör att ingen hänger vid datorn. Inte ens bloggaren själv. Ännu mer oinspirerande blir det när man skriver ett aslångt inlägg med en massa länkar och sedan råkar trycka på krysset på blogg-fliken så hela fönstret stängs utan att man har hunnit spara inlägget. Då pallar man liksom knappt. Men oroa er inte gott folk, jag lämnar er inte. Jag sitter bara i solen och fyller upp hjärnan med massor av intressanta blogginlägg som jag kan skriva när solen går i moln. Dessutom kan jag avslöja att en hemskt rolig sak kommer att hända snart i just den här bloggen – för just dig. Eller, om du gillar musik och den här bloggen kan det bli spännande någon av de kommande dagarna. Mer än så kan jag inte säga.