Jag har alltid varit förtjust i kontraster och har alltid varit lite av en social kamelont. I måndags under vår bilsemester gjorde vi en ganska rejäl klassresa inom loppet av några mil. Först körde vi till Båstad för min kille hade inte varit där förut. Jag visade Pepes, gamla Slammet, tennisstadion, Madison, Hotell Båstad och hamnen – allt som måste ses med andra ord (förutom de underbart vackra husen och gulliga små gatorna). Tack och lov var det ett par veckor kvar till tennisveckan så samhället var inte nedlusat med 18-åriga bakåtslick med stort bekräftelsebehov och låg självkänsla. Efter en lagom promenad i vackra Båstad körde vi vidare norrut. Strax innan Varberg fick vi syn på en skylt som sade Ullared. Vi började gapskratta och svängde av. Sedan hamnade vi på det bonnigaste av ställen. Ett helt affärskomplex upppbyggt mitt i ingenstans fullpackat med människor i fula kläder och för många kilon som satt och grillade utanför sin husvagn på parkeringarna. Vi kilade omkring med uppspärrade ögon och munnar formade som O. Sedan tog shoppingdjävulen mig i besittning och jag bara vräkte ner löjligt billiga hygienartiklar i min stora påse. Efter ett tag lugnade jag mig och plockade ur allt jag egentligen inte behövde. Sedan betalade vi, fick ett glättigt magasin som hette Ulla med Linda Bengtzing som omslagsflicka och sprang tillbaka till bilen och körde därifrån.
Det blev nästan för mycket för mig på en och samma dag!