Jag växte upp i Helsingborg vilket gjorde att Danmark låg nästgårds. Till Helsingör, fyra kilometer bort tar man sig med färjan eller som de inbitna Helsingborgarna gärna väljer: Sundsbussarna. Sundsbussarna började trafikera Öresund för ett halvt sekel sedan och kör nu i uppdaterad version med nya båtar lika flitigt som alltid. Skillnaden mellan vanliga färjan och Sundsbussarna är att de senare inte tar bil eller tåg. Endast passagerare är välkomna. Ofta såg man några fyllegubbar sitta där och sänka en starköl och en gammeldansk till frukost men det hörde lite till atmosfären så att säga.

När jag och min syrra Anna var små och vi då och då svängde förbi Monaco på våra sommarsemestrar brukade höjdpunkten i  Monte Carlo vara en promenad i hamnen där vi kikade på lyxyachter. Många gånger tog jag och min syrra i hand på att vi en dag skulle köpa en av Sundsbussarna (kanske Jeppe, Magdelone eller Pernille) och lägga till med den i Monte Carlos hamn. På så sätt skulle vi knäcka lyxyachterna i storlek med vår egna lilla färja.

Döm om min förvåning när jag förra veckan stod i hamnen i det ganska glassiga Båstad och ser Sundsbussen Magdelone ligga förtöjd där som om det vore helt normalt. Jag knäppte ett kort och skakade på huvudet – lite irriterad över att någon annan hade snott vår plan med Sundsbuss istället för lyxyacht. Idag googlade jag fram sanningen och läste att Magdelone nyligen hade sålts till några som hyrde ut Sundsbussen till fester och liknande längs hela västkusten. Grämer mig att jag inte hann före.

Här ligger hon – Magdelone – i Båstads hamn lagom till Tennisveckan