Vi som tar namnsdagsfirandet väldigt långt
avIdag är det min namnsdag. Alltså, mitt andranamns-namnsdag Christina. Min kille skakade lite chockad på huvudet när han insåg att vi i min familj inte bara firade våra förstanamns-namnsdagar utan dessutom gav oss in på andranamn. Men i vår familj har vi aldrig väjt för en anledning att fira. När vi var små bakade mamma alltid enorma pepparkakshjärtan med våra namn i glasyr på Anna -och Malin-dagarna den nionde och tionde december. Sedan brukar Christina-dagen firas med någon typ av godsak och en liten present. Ofta något mer symboliskt – men ändå – en present. Likadant är det på Maria-dagen då båda mina systrar har namnsdag (ja, mina föräldrar tappade namninspiration när tredje ungen kom så båda heter Maria). Hela veckan har jag funderat på att göra en tårta för jag har varit så löjligt sugen på en vit choklad-cheesecake med färska blåbär. Men idag känner jag mig inte alls sugen. Kanske köper mig en liten kanelbulle och firar istället.