Jag var och plockade lite i sommarrean och gick in i ett provrum för att testa några trasor. Utanför ett av provrummet stod en mamma och hennes kanske sextonåriga dotter provade ett flertal klänningar. När jag stod inne i mitt provrum och svettades hörde jag dottern fråga om den här klänningen funkade. Mamman bara: ”nej, du ser alldeles för bred ut bakifrån i den där”. Dottern besviket: ”jaha, fast jag gillade den”. Mamman bara: ”Nej”. Dottern var av extrem normalstorlek – kanske 168 cm och vägde runt 56 kilo. Jag lovar att ingen av de klänningar som hon provade skulle någonsin kunna få henne att se bred ut. Om jag inte hade haft en svår klimakteriesvettsattack där inne hade jag ryckt draperiet åt sidan och bara skrikit: ”Håll käft din klimakteriekossa och UPPMUNTRA din dotter istället för att komma med sjuka pikar!” (eller något annat konstruktivt och välformulerat). Nu ångrar jag att jag inte hade haft lite civilkurage.