Vad är egentligen grejen med åskhuvudvärk? När jag var liten kunde man ofta under de senare sommarmånaderna se min mamma gnugga sig på tinningarna och gå in till vardagsrummet där hon knackade ett par gånger på barometerna, skaka på huvudet och sedan fortsätta sin tinningmassage medan hon muttrade att det minsann var åska i luften. Jag minns att jag inte förstod ett dugg. Hade hon en inbyggd väderkontroll i skallen? När jag blev äldre, kanske när jag närmade mig tjugo började jag själv känna en slags spänning i huvudet så fort vädret såg ut att barka mot åska. Nu för tiden har jag alltid en ganska vidrig huvudvärk när åskan kommer och jag kan knappt titta på himlen när det börjar blixtra för den har något slags obehagligt gulaktigt sken som gör huvudvärken ännu värre. Varför jag skrivet detta nu är just för att åskan går här i Stockholm och huvudet gör väldigt ont. (Och det borde jag inte ha skrivit kom jag på för om min mamma läser det här kommer hon att bli galen för att jag inte har dragit ur varenda kontakt i lägenheten).

Här är en grej som jag och min kille har typ vridit oss av skratt åt de senaste veckorna. Man kan liksom se det hur många gånger som helst och det är precis lika kul som första gången.

Mina sommarlåtar 2008 är hittills (Mgmt – Time to Pretend, Kristian Anttila – Smutser) :

Gud. Man inser att man bloggar lite för mycket när man drömmer en mardröm om sin blogg. Jag skulle av någon anledning lotta ut en tacofiesta på min blogg. Jag fotade tacoskal (hårda), en burk guacamole, lite kryddmixar och dessutom festliga papperstallrikar och annat krimskrams, lade ut fotona på bloggen och bara: hej alla läsare – här kan ni få en hel texmexfest bara genom att skriva ett par meningar i kommentarerna. Nästa morgon när jag med spänning kollade min blogg möts jag av typ hatkommentarer. En kvinna hade skrivit ungefär: Men precis som att jag skulle få för mig att äta HÅRDA tacoskal! Och vad fruktansvärt lågbudget att lotta ut fabrikstillverkad guacamole – nej JAG äter bara färsklagad dito. Då blev jag skitförbannad av detta snobberi och skrev ett skiteklakt svar som lät något i den här stilen: Din jäkla snobb, vore det bättre om jag jag gjorde min egen guacamole, lade den i en tupperware och postade den till dig i sommarvärmen? Skaffa dig ett liv istället för att klanka ner på tacofiestor. Det är då man inser att bloggande kanske visst påverkar ens mentala hälsa ibland.

Det enda jag har gjort idag: Läst en pocketbok och sedan kollat på ”Läderlappen börjar” på tv. Är inte van att dricka flera glas vin på lördagkvällen längre.

Åh, jag år just världens godaste sushi från Sickla köpkvarter. Jag har inte ätit sushi på evigheter så det var ett underbart återseende så att säga. Ska bara äta sushi från och med nu. Ska leta upp min lilla bambumatta som antagligen ligger i en kartong på vinden och börja göra tusentals nori maki. Jag inhandlade även ett par vita solglasögon för endast fyrtionio kronor. Då kan man sätta sig på dem utan dåligt samvete. I kontrast till denna modesta shopping köpte min kille en Macbook Air. Man kan lätt se vem som är Spara och vem som Slösa i vår relation. Typ.

Idag ska jag hänga här på Söder med mina systrar som jag inte träffat på en vecka (fast det känns som typ fyra veckor konstigt nog). Först ska vi ses på Götgatsbacken för Anna ska shoppa något på American apparel och jag ska kolla på solglasögon (man kan aldrig få för många när man är klumpig). Sedan ska vi luncha någonstans (detta tjafsar vi om då Mias favvoplejs är mitt och Annas hatplejs osv.). Vad som däremot är bestämt är att vi så småningom tar oss en glass på AH:s glassbar på Nytorget. Där är det alltid kö (alltid!) till den lilla klaustrofobiska baren med massor av underbara glassorter. De gör sin egen glass (speciellt frukt och bärsorterna) och de som de inte gör själva kommer från Lejonet och Björnen (mina favoriter: saffransglass och kaneläpple). Jag kommer att propsa på en liten tur till Cajsa Warg också. Är nämligen sugen på typ basilika -och fetakräm. Annars blir det väl de vanliga små butikerna med fina vintagekläder, ekologisk mat och en och annan kändis att spana efter.

Ny grej jag är besatt av: Baronessan – en tv-serie på svt som handlar om undersköna Caroline Fleming. Hon är en dansk baronessa och bor på Valdemars slot (sedan elva generationer), vilket är Danmarks största privatbostad. Hennes gudmor är Drottning Margrethe och hon är gift (under seriens gång – numera skild och med fyra miljarder som plåster på såren) med James Bond -och Fleming bank-arvtagaren Rory Fleming. Halva året bor de i Chelsea, London och annars jetsettar de mest. Caroline Fleming är född -75 är före detta modell och styr sitt slott med en ganska charmig järnhand. Hon och Rory har två barn och dottern ska döpas i nästa avsnitt (och kronprinsessan Mary ska bli gudmor). Caroline har fullt upp med förberedelserna. Slottet ska målas och fixas och hon är sådär härligt världfrånvänd när hon menar att planering är a och o och tror att hon är riktigt stressad när det egentligen är hennes stab som fixar allting och flyger in vin från Frankrike, tvättar golvet i riddarsalen etc. Helt fantastisk serie med andra ord.

Caroline Fleming på catwalken

Ibland – men bara ibland – önskar man att man var lite insatt i fotboll.

Den senaste veckan har jag med viss bävan följt Fannie Mae och Freddie Macs kollaps. (För er som inte är insatt är Fannie Mae och Freddie Mac två privatägda amerikanska låneinstitut som spelar en enorm roll i ”den vanliga amerikanens” möjlighet att äga sitt eget boende. Kollapsar dessa två jättar så kommer miljontals amerikaner vara tvungna att lämna sina hus). I det långa loppet bådar det inte så gott för europeisk ekonomi om dessa jättar går under. Trots det har jag inte kunnat släppa tanken på att snabbt fixa massor av miljoner (jag tänker lotto, kanske mindre våldsamt bankrån etc) och ge mig in i fastighetsköpartagen i USA. Ge det några veckor och amerikanska fastigheter kommer att säljas för en spottsyver. Lägg dessutom till den svaga dollarn. Heaven! Jag ser mig själv som en framtida Donald Trump minus virvelluggen. Jag har tänkt så mycket på mina framtida fastighetsaffärer att jag inatt drömde om Fannie Mae och Freddie Mac. De hade antagit en mänsklig form och dök upp som en mörkhårig ganska dryg brud och en mesig glasögonorm med råttfärgat hår. Och i drömmen bekämpade jag dem. Nu har jag visserligen inte mer än hundra dollar i ett kuvert här hemma men jag hyser stort hopp att Svenska spel ska hjälpa mig i exempelvis helgen så jag kan få ihop ett ordentligt startkapital till mitt fastighetsimperium.