Nu har jag haft en riktig Angelina Jolie-kväll med båda Tomb Raider-filmerna efter varandra. Under tiden filmerna gick satt jag och tänkte på att hon borde föda sina tvillingar vilken dag som helst (ja, jag har en tendens att komma ihåg allt jag läser) och gick därför in på lite skvallersajter efter lite bildgoogling på skönheten (alltså, hade jag varit kille hade jag varit urkär i henne). Då upptäcker jag att Angelina Jolie faktiskt har fött sina tvillingar i Nice, Frankrike under kvällen – en bebis klockan 18.45 och den andra klockan 19. Båda bebisarna var flickor. Och om de blir i närheten av lika söta som sin storasyster Shiloh så borde Hollywood se upp om en sjutton, arton år när de tre systrarna Jolie-Pitt tar över stan.

EDIT: Nu sägs det att Angelina Jolie INTE har fött några tvillingar ännu och att det bara är felaktiga rykten som spridits. Hur ska ni ha det?

EDIT 2: Sanningen är den att Angelina visst födde tvillingarna i går (lördags) kväll. Men det blev en flicka och en pojke – Nox Leon och Vivienne Marcheline.

Jag har verkligen gåvan att skapa en trist helg av en potentiellt lyckad sådan. Igår kväll skulle jag egentligen hem till min vän Katti och hänga på hennes kungsbalkong, dricka iskallt vitt och snacka om allt och inget. Istället erhöll jag svår mensvärk vilket fick mig att inte bara se ut som en knarkare från Barcelona (alltså modemässigt) utan också äta turkisk peppar framför den oengagerande Dödligt vapen 4 (?). Idag funderade jag på att lägga mig i Helgalunden och pressa lite så man åtminstone bygger upp en underbränna. Istället har jag fattat beslutet att det är lite väl mycket växlande molnighet för att göra sig det besväret. Ska valla ut mig själv på en joggingtur istället. För det är ju inte det i särklass mest trista man kan ta sig för en lördag? Risken att jag ska dö tristessdöden den här helgen verkar för tillfället överhängande.

Alltså, jag har nämnt förut att jag avskydde klänning och kjol när jag var liten. Jag var kanske 18 år första gången jag med egen fri vilja satte på mig en klänning. Fram tills dess var det tjafs, bråk och sura miner så fort familjen skulle på tillställningar och så vidare. Om ni undrar varför så kan ni ju ta er en titt på det här fotot från min barndom. Har ni sett ett flickebarn se mer ut som en transvestit? Med andra ord – söta finklänningar = so not my thing!

Jag är skönheten till höger.

Det var en härlig kväll på Söder igår. Efter middagen promenerade jag och mina systrar hemifrån mig vid Skanstull upp till Götgatsbacken där vi skulle träffa resten av gänget. Hela Götgatan var full av folk och uteserveringarna längs vägen proppfulla. Jag vet inte om det berodde på att jag har hängt i bushen i två och en halv vecka – men det kändes som att det var ovanligt mycket folkliv. Sedan träffade vi alla de bästa vännerna över drinkar och öl på Bauer. Där blev det högljudda diskussioner om ilandflytande fötter med gympadojor, säkerhetspolitikslackeri, murvelnamn, Låt den rätta komma in-oenighet och cancersvulster. Trevligt med andra ord. Vid halv tolv promenerade jag och min vän Mats Götgatan söderut i den ljumma julikvällen och skildes åt vid Ölandsgatan. En mycket fin kväll.

Här kommer den enkla men goda onsdagsmiddagen i bilder. Eftersom jag redan har sammanfattat förrätt och varmrätt i mitt förra inlägg så kommer enbart recpetet på min kreativa efterrätt här. Jag är som de flesta andra förtjust i Ben & Jerry’s-glass. Tyvärr saknas flera av mina favoritsmaker på den svenska marknaden så igår kväll kom jag på att jag kunde göra min egen version av Oatmeal Cookie Chunk. Den innehåller vaniljglass smaksatt med kanel, krossade oatmeal cookies (havrekakor) och fudge. Såhär gjorde jag:
Köp en liter vaniljglass av god kvalitet som du låter tina en aning. Häll hela paketet i en stor skål och tillsätt ganska mycket malen kanel. Rör med en slickepott. Tillsätt ett helt paket krossade Hobnobs-kakor med choklad (finns i alla butiker). Skär en handfull gräddkolor från lösgodishyllan i mindre bitar och blanda ner. Jobba snabbt så glassen inte smälter helt. När allt är blandat – häll tillbaka hela smeten i glasspaketet och lägg in i frysen. Ta fram paketet fem, tio minuter innan servering. Jag kan meddela att det blev sjukt gott!

Eftersom mina systrar bjöd in sig själva på middag hos mig ikväll håller jag som bäst på att komponera ihop en måltid. Först blir det lite grönsaksstavar (och grillade ciabattabitar åt Anna som inte gillar rå morot och dyl) med Go Greens nya hummusdip med grillad paprika, chili och vitlök. Sedan blir det en svamprisotto med kantareller, smörsopp och shitake och den sedvanliga vitlöken, löken, vita vinet, buljongen, överdrivna mängder parmesan (kanske liten prästost också faktiskt), smör och massor av färsk timjan. Därefter blir det en efterrätt som är en liten egen kreation som jag kom på igår kväll. Om den blir lyckad ska jag lägga upp ett recept för den har potential att bli urgod. Sedan blir det lite utgång med ett gäng kompisar. Det betyder att jag borde sminka mig. För första gången på tre veckor. *Trist*

Stack ut och joggade en runda vid femtiden. Blev så imponerad av mig själv så jag åt två hemlagade hamburgare till middag. Man kan säg att de tog ut varandra. Jag är tillbaka på noll. Men noll är alltid bättre än plus tvåtusen kalorier.

Jag växte upp i Helsingborg vilket gjorde att Danmark låg nästgårds. Till Helsingör, fyra kilometer bort tar man sig med färjan eller som de inbitna Helsingborgarna gärna väljer: Sundsbussarna. Sundsbussarna började trafikera Öresund för ett halvt sekel sedan och kör nu i uppdaterad version med nya båtar lika flitigt som alltid. Skillnaden mellan vanliga färjan och Sundsbussarna är att de senare inte tar bil eller tåg. Endast passagerare är välkomna. Ofta såg man några fyllegubbar sitta där och sänka en starköl och en gammeldansk till frukost men det hörde lite till atmosfären så att säga.

När jag och min syrra Anna var små och vi då och då svängde förbi Monaco på våra sommarsemestrar brukade höjdpunkten i  Monte Carlo vara en promenad i hamnen där vi kikade på lyxyachter. Många gånger tog jag och min syrra i hand på att vi en dag skulle köpa en av Sundsbussarna (kanske Jeppe, Magdelone eller Pernille) och lägga till med den i Monte Carlos hamn. På så sätt skulle vi knäcka lyxyachterna i storlek med vår egna lilla färja.

Döm om min förvåning när jag förra veckan stod i hamnen i det ganska glassiga Båstad och ser Sundsbussen Magdelone ligga förtöjd där som om det vore helt normalt. Jag knäppte ett kort och skakade på huvudet – lite irriterad över att någon annan hade snott vår plan med Sundsbuss istället för lyxyacht. Idag googlade jag fram sanningen och läste att Magdelone nyligen hade sålts till några som hyrde ut Sundsbussen till fester och liknande längs hela västkusten. Grämer mig att jag inte hann före.

Här ligger hon – Magdelone – i Båstads hamn lagom till Tennisveckan

På grund av viss uttråkning passade jag på att göra en makeover på taaz.com. Först fixade jag knallröda läppar, rosa hår och absurt långa ögonfransar men då såg jag ut som en transa. Här ser det mest ut som om jag har fått några extensions i luggen (och en absurt tjock underläpp).


(Istället för ”före” och ”efterbilder” får ni efter först och före sist. Komplicerat någon?)

De senaste månaderna har jag suttit här och väntat på att ett antimode ska bryta ut. Jag ska förklara vad jag menar. Om vi går några decennier tillbaka i tiden – närmare bestämt till sjuttiotalet och tittar på vad som hände med modet när oljekriserna satte igång. Jo, tillsammans med lågkonjunkturen tittade punken fram. Missnöjesmode? Åtminstone ett tydligt antimode som en spegelbild av den världsekonomiska situationen.

Under mitten av åttiotalet tog högkonjunkturen fart ordentligt. Folk spenderade pengar, tog billiga lån, levde loppan och ”det glada åttiotalet” myntades som begrepp. Modet var extravagant, utmärkande, överdrivet och lekfullt. De första riktiga supermodellernas karriär tog fart. Modemagasinen blev oumbärliga.

Sedan kom det tidiga nittiotalet med en ovanligt djup långkonjunktur med finanskriser och fritt flytande kronor och så vidare. Ett nytt antimode föddes: grungen. I slarviga flanellskjortor, trasiga jeans och klumpiga Dr Marten’s blev lågkonjunktursmodet ett kontrastrikt svar på åttiotalets glitter och glamour,

De senaste åren har kännetecknats av en lavinartad modehysteri. Tusentals modebloggare slåss om utrymme i bloggosfären. Varenda tidning har sin egen profilerade modeexpert. Varenda billig klädkedja manglar ut kopior av modehusens kreationer innan vi ens hinner blinka. Alla har helt plötsligt råd att vara modemedvetna. Eller tar sig råd. Second hand har blivit vintage. ”Dagens outfit” är ett allmänt vedertaget uttryck. Och så går vi så sakteliga mot en långkonjuktur här i väst. Vad kommer att ske? En reaktion mot det modehysteriska 2000-talet? Med mycket stor säkerhet tror jag. Ett nytt antimode kommer med stor sannolikhet att födas ur sämre tider och mörkare framtidsutsikter. Frågan är inte om utan när.