Insåg att jag inte har tvättat mitt hår sedan jag var i Skövde. Vågar inte ens börja räkna på hur många dagar sedan det var. Håret ligger lite som en blank hjälm på huvudet. Tungt liksom. Lite som att ha varit på festival förutom att jag då inte har varit på festival. Dags att leta fram shampoo och balsam i packningen med andra ord.
För drygt en timme sedan åkte jag bil i Enskede. Helt plötsligt kom en fet stadsråtta utspringande i vägbanan. Alltså i dagsljus. En fet råtta pilade över vägen och alla bilar tvärbromsade och människor som promenerade med barnvagnar stannade till och stirrade. Jag trodde jag skulle kollapsa där i baksätet. Läste nämligen att brunråttor som det finns gott om i Stockholm kan ha en trettio centimeter lång kropp och tjugo centimeter lång, tjock svans. Sedan kan ett enda råttpar inom loppet av ett år föröka sig till tusen stycken. Fatta den insikten. Önskar att vi åtminstone hade kört över den. (Såg förresten två överkörda grävlingar och en överkörd katt/jättehare eller dyl på motorvägen från Nyköping idag. Tillräckligt med roadkill så man kunde laga gryta till en hel släktfest om man nu vore lagd åt det hållet.)
Nu är jag hemma i Stockholm igen. Ganska välbehållen förutom en seglivad förkylning. Om någon undrar kan jag ju ta och räkna upp var jag har varit de senaste två veckorna. Det är ganska många ställen.
Jag kan även ha missat något på denna lista. Hur mycket bensinpengar tror ni vi har spenderat? Antagligen i runda slängar lika mycket som BNP i en mindre afrikansk stat. Men en roadtrip är en roadtrip och bör som namnet avslöjar utspela sig på vägarna. Skönt att slippa knapra illamåendetabletter nu i alla fall.
Jag älskar byggnader. Ibland älskar jag vissa byggnader mer än människor. Och just nu brinner en av mina favoritbyggnader på Djurgården i Stockholm – Biologiska muséet. Det är ett fantastiskt exempel på nationalromantisk arkitektur från slutet av artonhundratalet. Det är också en av de få byggnader som finns kvar sedan Världsutställningen i Stockholm 1897 – då Djurgården utgjorde mässområdet och en mängd urhäftiga paviljonger byggdes men många revs efteråt. Hade jag inte befunnit mig i skogen sisådär 15 mil från Stockholm så hade jag banne mig åkt till Djurgården med några spannar vatten och hjälpt till.
Jag avskyr ju som bekant all sport – oavsett om det gäller att utöva den eller se den på tv. Tyvärr måste man ju ägna sig åt någon form av sport nuförtiden när man inte är naturligt indiesmal längre. Nu tänker jag: tennis. Jag är egentligen en sann bollsportshatare och det närmaste jag någonsin har kommit tennis är badmintonspel i vår trädgård under sommarkvällar i barndomen. Och då kunde jag inte ens serva. Men idag stod jag ett tag och slog tennisbollar med ett tennisracket till hunden här i huset. Från början slog jag mycket korta bollar. Sedan övade jag och övade lite till och efter det slog jag bollarna halvvägs ner mot stranden (och det är ganska långt). Jag kopierade servarna som jag sett på tv och det såg skitlikt ut. Kanske har jag en naturlig fallenhet för just tennis utan att ha vetat det under trettio långa år?
Idag är det femton dagar sedan jag var i Stockholm. Imorgon sexton. Det är underligt hur man på något sätt upplever viss abstinens de första dagarna utanför huvudstaden. För mig känns det som att jag står utanför händelsernas centrum. Att jag missar snicksnacket. Efter tre dagar bryr jag mig inte så mycket längre. Jag minimerar internettiden och ligger dåligt uppdaterad i nästan allt och läser böcker istället. Går och lägger mig tidigt. Njuter av tystnad. Och natur. Men imorgon ska jag tillbaka till tutande bilar, trafikkaos, stressiga människor och avsaknad av balkong mitt i stan. Just nu känns det avlägset men någonstans lite lockande. Att få komma tillbaka till den ganska underskattade civilisationen. Fram tills dess ska jag gå ner till sjön här och inspektera näckrosorna, ta en promenad i skogen och ligga i soffan och läsa vidare i min bok.
Nu har Tour de France börjat igen. Tre veckor utan att min kille tar någon notis om mig. Tre veckor där samtalen består av monologer från min sida. Tre veckor då tv:n är off limits för mig. Funderar på att skaffa en stand in-kille. Någon som vill dejta mig under tre veckor varje sommar. Kanske gå ut och äta en bit mat. Småprata om något man läst eller sett på tv. Möjligen en båttur i skärgården. Sedan – lagom till cyklisterna går i mål på Champs Elysées – kan jag återvända hem till min kille som då kommer att kunna kommunicera som vanligt folk.
Jag har alltid varit förtjust i kontraster och har alltid varit lite av en social kamelont. I måndags under vår bilsemester gjorde vi en ganska rejäl klassresa inom loppet av några mil. Först körde vi till Båstad för min kille hade inte varit där förut. Jag visade Pepes, gamla Slammet, tennisstadion, Madison, Hotell Båstad och hamnen – allt som måste ses med andra ord (förutom de underbart vackra husen och gulliga små gatorna). Tack och lov var det ett par veckor kvar till tennisveckan så samhället var inte nedlusat med 18-åriga bakåtslick med stort bekräftelsebehov och låg självkänsla. Efter en lagom promenad i vackra Båstad körde vi vidare norrut. Strax innan Varberg fick vi syn på en skylt som sade Ullared. Vi började gapskratta och svängde av. Sedan hamnade vi på det bonnigaste av ställen. Ett helt affärskomplex upppbyggt mitt i ingenstans fullpackat med människor i fula kläder och för många kilon som satt och grillade utanför sin husvagn på parkeringarna. Vi kilade omkring med uppspärrade ögon och munnar formade som O. Sedan tog shoppingdjävulen mig i besittning och jag bara vräkte ner löjligt billiga hygienartiklar i min stora påse. Efter ett tag lugnade jag mig och plockade ur allt jag egentligen inte behövde. Sedan betalade vi, fick ett glättigt magasin som hette Ulla med Linda Bengtzing som omslagsflicka och sprang tillbaka till bilen och körde därifrån.
Det blev nästan för mycket för mig på en och samma dag!
Damn, hunden snodde min solplats när jag råkade titta bort. Nu vägrar han flytta sig.
Det sägs att måttlighet är en dygd. Det bryr inte jag och min kille oss om. Kolla snusdosan för jämförelse.