Igår vurpade min kille på sin cykel när han var ute och farligkörde i skogen. Han bröt något revben och kom hem med blödande ben och lera i hela fejset. Detta gjorde att han inte kunde röra sig när han väl hade gått och lagt sig. Det ledde till att jag inte fick plats i sängen när jag skulle gå och lägga mig och fick således bädda på soffan. Soffnatten var droppen som fick bägaren att rinna över av rygg -och nacksmärtor efter att ha sovit i fyra olika sängar under fem nätter och dessutom skapat nackspärr efter ryckig sömn på planet hem. Nu kan varken jag eller min kille röra oss. Han har det givetvis värre men herregud, jag är inte långt efter just nu. Krampen i min rygg är outhärdlig. Så blev alltså fredagkvällen – två trettioåriga, orörliga pensionärer i soffan. Ingen allsång. Inget vin. Bara smärta.