Min ursjuka lillasyster Mia är ensamstående. Eller ensamstående är kanske inte det ordet man oftast använder om tjejer i 22-årsåldern som bara dejtar casual, men ni fattar. Hon har sedan i fredags en mycket elakartad och aggressiv halsfluss. Man kan se hennes högra halsmandel utanpå halsen – så svullen är den. Idag tog jag ”Mia ska till akuten”-skiftet då hon bara blir sämre för varje dag trots dagligt besök på akuten hela helgen. Vi hängde på Karolinska ett tag och hon fick lite mer grejer utskrivna – den här dagen citodon. Tyvärr pallar ungen inte morfin utan snedtänder så fort hon luktar på smärtlindring starkare än voltaren så jag insåg att det var bättre att bogsera hem henne till oss istället för att lämna henne ensam i sin lilla singellägenhet. Således tog vi oss till Skanstull, korv och mos inhandlades på Sibylla eftersom stackarn inte hade ätit något på ett dygn och nu har jag bäddat ner henne i sovrummet och låter henne sova. Ikväll får lillungen sova hos oss. Jag ska bädda i vår sköna soffa och ge henne en alldeles egen tandborste som vi fyndade för fem spänn på Hemköp. Om hon inte blir bättre får jag väl koka en kniv och snitta bort halsmandlarna på henne i natt helt enkelt.