Min kille Niklas kom hem från jobbet för ett litet tag sedan och klev in i hallen dubbelvikt av skratt. Jag undrade vad som stod på. Mellan skrattattackerna berättade han att han hade mött en granne i trapphuset (som vi brukar kalla ”snyggingen” för att han är just snygg) och de hade småpratat lite. Snyggingen hade frågat Niklas hur det kändes att ha blivit pappa. Niklas frågade oförstående: ”hur menar du nu?” eftersom så vitt han visste finns det inga barn som han bär något ansvar för. Snyggingen sa då: ”men din fru, hon var väl gravid?”.
Alltså jag har ju (efter 29 år som naturligt smal) lagt på mig allt för många kilo på grund av en medicin och går runt och kör mitt självförtroende i botten på grund av för små jeans och tjock kagge. Nu inser jag alltså också att grannarna har varit fullständigt övertygade om att jag har varit på smällen. Vilken sjukt lång graviditet. Jag och Niklas gapskrattade i typ tio minuter. Sedan föll mitt självförtroende några pinnhål till och nådde ett bottenrekord. Därefter fick jag lust att ringa på hos Snyggingen och meddela att jag faktiskt har gått ner fem kilo med hjälp av salmonelladieten. Sedan insåg jag att det vore lite pinsamt och bestämde mig för att skratta lite till. Sallad till middag? Every day?