Nu har min lillasyster Mia åkt hem till sig efter drygt två dygn hemma hos oss. Hon blev ju sjuk i helgen och verkligen jättedålig i måndags och då tyckte jag (efter besök på akuten) att det kändes lite tryggare att ha ungen hemma hos mig så jag kunde ta hand om henne, laga mat, hålla hennes humör uppe och ge henne möjligheten att kunna väcka någon om hon skulle bli sämre framåt natten. Nu blev hon lyckligtvis lite bättre istället och vid femtiden i eftermiddags skrev jag ut henne från Malin Hospital. Men nu känns det lite tomt. Ingen som tar ens plats i soffan. Ingen att kolla på brudfilm med ikväll. Ingen som liksom behöver mig.