Från att ha haft en nästintill militärisk inställning till brittisk alternativmusik hela min tonår då både USA och Sverige fick läggas på åt sidan (utom tidiga Cardigans på Malmöfestivalen 1994 då vi fick prata med dem, smaka på Peters drink och fick Ninas autograf skriven lite bakochfram som ett barn med ett hjärta över i:et) så har jag när jag nådde mid-twenties helt snöat in på amerikansk alternativmusik (med viss uppblandning av mycket fin svensk musik). (Hallå, det görs ju så trist brittisk musik nu för tiden). Jag har älskat The Strokes, The Killers (lyssna på klippet nedan), Mgmt (lyssna nedan på klippet), Beirut (lyssna nedan på klippet) och liksom den delen av pop/rockmusiken väldigt länge nu. Men helt plötsligt föll ett skotskt band ned från ovan (med hjäp av lite skvaller inom musikindustrin visserligen) och nu har jag återvänt till de Brittiska öarna och älskar bandet Glasvegas. Ja, jag vet att det låter som ett dansbandsnamn, men det gör verkligen inte musiken. Lyssna här på några utdrag ur några låtar eller lyssna på de länkar till klipp jag lägger in här nedan i bloggen (de vägrar att embeda sina videos så jag kan inte få inte dem på bloggen). Du kommer också att älska dem!
Geraldine
Daddy’s gone
Nedan följer:
1. Beirut med låten Nantes (fantastisk inspiration från Balkan på något konstigt sätt)
2. Mgmt med Time to pretend. Trots att den säkert är uttjatad vid det här laget så kan man ju bara älska den djupt! Hallå, texten om inte annat!
3. The Killers med låten Mr Brightside. Den har visserligen några år på nacken – men minnena, ack dessa minnen av galendans och surrealistiskt liv. Älskar!