Det känns i min kropp och i mitt psyke som att jag under helgen har sprungit ett marathonlopp. Det enda som jag har gjort är att organisera och genomföra en middag för tio personer (någon som börjar bli trött på mitt tjat?). Men herremingud vad det tydligen tog på krafterna. Jag är helt slut. Vinkade precis hej då till mina föräldrar som nu styr kosan mot Skåne igen. Ni människor där ute som har era föräldrar inom rimligt avstånd kan skatta er lyckliga. För oss blir det intensivumgänge i något dygn, sedan bara telefonsamtal till nästa intensivumgänge. Turligt nog lyckades jag dock få loss min mamma i ett par timmar under gårdagens eftermiddag (det bor ju två systrar till här i Stockholm så man slåss lite om uppmärksamheten så att säga). Vi gick på Bondens marknad, åkte in till stan och hängde i Hötorgshallen, gick och lunchade och hade det riktigt mysigt.
Nu ska jag dock försöka hela min sargade kropp/psyke genom att lägga mig i sängen eller soffan och läsa i ”Hälsningar från ondskans axelmakter” som jag har fått låna av min syrra Anna.