Som jag har skrivit innan så tycker jag att nya 90210 är en serie byggd på avskyvärda klichéer, taffligt skådespeleri och förutsägbara intriger. Men tror någon att detta stoppar mig från att se det varje vecka? Nej, trodde inte det. Herregud, vilken underhållning det trots allt är. Jag skulle vilja påstå att jag mår ungefär lika dåligt av 90210 som jag gör under Idols auditions. Man liksom vrider sig hela tiden och skriker: ”nej!” ”jag dööör!” och liknande typer av utrop.
Det värsta är de två syskonen som är nya Brenda och Brandon. Killen spelar så dåligt så man tror att man tittar på Vita Lögner. Nej, ännu värre, finner inget att jämföra spektaklet med. Varenda gång han kommer i bild skriker jag och min kille: ”nej! bort!”. Sedan har vi då systern. Hennes minspel är direkt taget från en barn-beauty-pageant – ni vet med löjliga och överdrivna mimuttryck. Man ryser liksom. Igår när avsnittet började lida mot sitt slut satt jag till slut och skrek: ”jag vill bara lappa till de här syskonen! Nej, jag vill typ mobba dem, jag vill frysa ut dem!”. Så hemsk människa blev jag i ett slag. Min kille kontrade med att hålla i en låtsasmikrofon och parodiera  på systerns framträdande i skolmusikalen ”Spring Awakening” med överdrivna axel-i-takt-moves, alltför starka toner och näst intill efterblivet minspel. Sedan skrattade vi flera minuter. Humor på kvällskvisten, vill jag lova. (Titta gärna på klippet och skratta åt hur systern blir uttagen till skolmusikalen genom sin något överdrivna tolkning av låten).