Nu vill jag passa på att bjuda in er allihop till min nystartade matblogg. Här kommer recept och matbilder samsas med smarta tips och roliga produkter. Har ni några egna smarta tips eller recept ni vill dela med er så kommentera inne på matbloggen! Jag lägger länken till matbloggen i högermarginalen, under ”bloggar värda ett besök” så ni lätt kan hitta den om ni vill besöka den igen!

Välkomna till Mata mig!

Britbrit is back! Under gårkvällens MTV VMA såg hon strålande ut. När man tänker på förra årets VMA när hon stod nerdrogad och halvdansade oengagerat i trosor och behå på scen eller när hon för ett och ett halvt år sedan rakade av sig håret och slog sönder en paparazzibil med paraply, eller i januari i år när hon blev tvångsintagen på slutenpsyk inför hela världens ögon så måste man säga att hon ser ut att må mycket bättre. Det firar jag med att lyssna på den Britneylåt som jag tycker är allra bäst.

Igår kväll var jag och min kille på en liten dejt. Vi lade dejten till Kungsholmen för att komma så långt bort från Söder som möjligt så det skulle kännas lite som en kort weekendresa. Vi började i alla fall på supertrevliga Terrenos Vinotek på Scheelegatan. Jag kan varmt rekommendera er att gå dit om ni har vägarna förbi (och om ni inte har det kan det vara värt att ta sig omvägen dit). Det är en småelegant men prestigelös liten vinbar där man köper ett elektroniskt kort i olika valörer som man sedan stoppar in i en maskin och så sätter man ett vinglas under önskad kran och får fyra centiliter vin att smaka av. Vinerna man kan smaka ligger mellan 15-55 kronor ungefär och då får man möjlighet att prova både lite dyrare viner som man annars antagligen aldrig skulle köpa och testa enklare men goda italienska viner. Vid maskinerna står en kunnig servitör/sommelier och berättar om vinerna om man vill. Ett perfekt ställe att börja kvällen med andra ord. När jag tänker efter så är det ju ett perfekt ställe för en förstadejt eftersom man tvingas prata lite med varandra och liksom gör något mer än att sitta mittemot varandra de där första stela trettio minuterna.
Efter Vinoteket promenerade vi Hantverkargatan upp och tog oss varsin burgare på Texas Burger. Gott som alltid.

I förmiddags led jag av mycket svår mensvärk och rev fram första bästa tablettkarta, klickade ur pillret och lade det på tungan. Millisekunden innan jag svalde pillret råkade jag titta på kartans baksida och såg att det var en sömntablett istället för den förväntade voltarenen jag hade på tungan. Snabbt som attan spottade jag ut tabletten och bytte till smärtlindrande. Herregud, tänk hur den här eftermiddagen hade sett ut annars!

Igår såg jag Batmanfilmen The Dark Knight – denna omtalade film där Heath Ledger gör sin sista roll innan han dog alltför ung. Till att börja med var filmen ganska bra. Heath som Jokern var kanske den största behållningen av filmen då jag inte står ut med Batmans urtöntiga sätt att prata för att inte blir avslöjad som Bruce Wayne. Efter ungefär en timme kom jag på mig själv med att ta fram rengöringsmedel, svampar och hett vatten och började grovrengöra soffbordet. Jag vet inte vad det ger för betyg till filmen men jag tror inte det är så högt. Den tog ju för sjutton aldrig slut! När man trodde att nu var det klart – Jokern var fångad och så vidare så fortsatte den lika länge till. Jag orkade bara inte engagera mig. Men sedan är jag kanske varken målgruppen eller särskilt intresserad av superherofilmer. Men visst – Heath Ledger var bra. Jättebra. Oscarsbra vet jag dock inte.

Om man inte har annat för sig så kan man ju alltid lägga upp sitt foto här och se hur man skulle se ut i en yearbook från femtiotalet och framåt. Själv gillar jag mig själv i glasögon och kort trevlig frisyr. Jag ser ut som någon man skulle kunna lita på. Eller någon som man knuffar i korridoren och tvingar göra ens matteläxa. Om jag ska tippa så är det nog The Prom Queen från åttiotalet (den sista bilden) som knuffar glasögonormen. Men det är bara en vild gissning.

Vi drar ju till Paris i början av oktober, fyra nätter. Det bästa är att planet dit landar i Paris klockan kvart över tio på morgonen och planet tillbaka till Stockholm lyfter klockan 21.20. Det innebär att vi får ut maximalt mycket från de dagarna vi är där. En sak jag ska göra innan jag åker hem är att äta minst en Steak Tartare, eller som vi säger på svenska: råbiff. Jag har varit sjukt sugen på en rå bit kött i flera veckor nu så jag börjar tro att jag antingen har återgått till grottstadiet eller lider av lätt järnbrist. Det vattnas i munnen när jag tänker på mört hackat oxkött, äggula, kapris och lök. En månad kvar.

Nu ringde min kille och meddelade att Parisresan är bokad. Puh, veckor av hotellsurfande är alltså över. Synd bara att priserna på både flyg och hotell hade höjts avsevärt sedan igår kväll. Känns som min vanliga karma. Men nu: La Grande Epicerie, Colette, Saint-Germain-des-Prés, Marais och Montmartre – here I come!

Igår plockades nya 90210 hem och kvällen spenderades framför dubbelavsnittet som inleder den mytomspunna remaken av vår gamla favoritserie. Avsnittet var en ganska löjlig ripoff på det inledande avsnittet i originalserien. Två syskon – en patetiskt tanig tjej och hennes black adopted brother kommer till Beverly Hills från Kansas med sin mamma (Lori Loughlin från Huset fullt – ni minns oncle Jesse’s fru) och sin pappa (Rob Estes från Melrose Place). De bor i den alkade farmorns mansion (som för övrigt är bästis med Sue Ellen) och ska då börja på West Beverly High och liksom försöka passa in i det coola livet där, Kansasbönder som de är.
Den nya Brenda blir polare med Erin Silver (jag fattade att det var hon innan det avslöjades!). För er som inte vet vem Erin Silver är kan jag förklara att det är Kellys mamma och David Silvers pappas unge som föddes i originalserien. Hon har dessutom en elak blogg som läses av en halv miljon. Den nya Brandon hamnar såklart på tidning/tv-redaktionen där Hannah Zuckerman-Vasques läser upp nyheterna!
Kelly är studievägledare och småflirtar med nya Brenda och Brandons pappa som är rektor på skolan. Sedan dyker Brenda upp och hänger med Kelly på The Peach Pit, blir serverade av Nate och allt är liksom som förr fast de är vuxna. Serien är tyvärr full av klyschor, den ena värre än den andra. Varenda intrig fattar man utgången på innan den ens har uppstått. Emellanåt känns serien som en parodi på 90210. Men det är den inte. Därmed säger jag inte att den inte skulle vara underhållande om man nu står ut med plattityder. Men det är värt att se hela avsnittet bara för att få se Brenda komma tillbaka!


90210 nu och då

Nu har min lillasyster Mia åkt hem till sig efter drygt två dygn hemma hos oss. Hon blev ju sjuk i helgen och verkligen jättedålig i måndags och då tyckte jag (efter besök på akuten) att det kändes lite tryggare att ha ungen hemma hos mig så jag kunde ta hand om henne, laga mat, hålla hennes humör uppe och ge henne möjligheten att kunna väcka någon om hon skulle bli sämre framåt natten. Nu blev hon lyckligtvis lite bättre istället och vid femtiden i eftermiddags skrev jag ut henne från Malin Hospital. Men nu känns det lite tomt. Ingen som tar ens plats i soffan. Ingen att kolla på brudfilm med ikväll. Ingen som liksom behöver mig.