Mötte snyggingen i trapphuset innan. Jag log brett, hälsade och drog in magen så mycket att jag fortfarande har lite kramp. Han sa ett snabbt hej och avlägsnade sig. Pinsamt.

Jag håller på att starta upp en ny blogg. En renodlad matblogg. Jag brukar ju slänga ut några bilder då och då på vad jag har lagat till middag. Då brukar jag ju bara skriva vad det är och inte anstränga mig och skriva ut hela receptet. Sanningen är den att jag oftast höftar till allt – inga mått kommer i närheten av min matlagning. Sedan gillar jag variation så bara för att en rätt tillagades på ett visst sätt en dag så är det inte säkert att det blir likadant en annan. Men trots detta skriver jag nu ut recept för glatta livet, slänger upp bilder, ger tips på bra produkter (nej, jag är inte köpt) och ger lite allmänna tips. Innan helgen kommer jag att lägga ut en länk till den nya bloggen (den behöver ett par dagar för att ta sig liksom). Hoppas att någon som läser här kommer att kika in där framöver också!

Gud, jag har fått lite av en 1500-talsöverdos. Igår kväll sträckkollade jag och min syrra Mia på Elizabeth – the virgin queen och sedan Elizabeth – the golden age. Dessutom läser jag för tillfället en bok om just Queen Elizabeth som jag plöjde några kapitel i direkt efter marathontittandet. Ge mig en ny tid att fördjupa mig i! Spyr på kättare, hovliv och konspirationer som inkluderar Mary Stuart just nu.

Orkar inte med henne längre!

Hösten har minsann kommit igång. I alla fall om man tittar på Stockholms ytligheter. Denna vecka har jag fått inbjudningar till en biopremiär, en releasefest och inspelningen till Studio Virtanen på Spy bar. Hittills har jag visserligen planerat att gå på noll av dessa. Men trots allt är det ju kul när lite gratis fritidsaktiviteter trillar in i mailboxen. Jag menar, sommaren har ju varit lite smått stendöd när det gäller den här typen av händelser. Men faktum kvarstår – jag stannar hemma. Kanske nästa vecka?

Serien Stockholmsnatt har jag fnissat rätt mycket åt de senaste dagarna. Jag brukar sällan läsa Svenskan men det är värt ett besök bara för att gå igenom arkivet på den här serien. Detaljerna är roligast. Typ solglasögonen, väskorna, miljön. Ibland känns det så sjukt mitt i prick. Så stockholmskt liksom.

Att försöka sätta ihop en Parisresa med flyg, vidare tågresa till Montpellier tur och retur och hotell innan och efter skulle kunna få en svagsint person inspärrad på psykakuten. Själv har jag enbart drabbats av magkatarr och ett sämre allmänhumör. Förr i tiden gick folk till en resebyrå och förklarade när och hur de ville åka och vips fick de en färdplan, biljetter, informationsblad och jag vet inte vad. Dock fick folk pynta ganska bra för kalaset men de slapp ju i alla fall stressmagen. Nu sitter man med tio, elva flikar öppna och testar olika datum på alla vettiga flygbolag (läs: alltså inte Ryanair), jämför med hotels.se, resfeber.se och ett par andra hotellsajter. Sedan ska man in på sncf.com och kolla franska tågbiljetter, parera billiga flygdatum med dyra hotelldatum och sitter till slut alldeles svettig med frisyr som en galen vetenskapsman efter många panikartade huvudklin. Är rädd att den här större ambitionen slutar med typ fyra dagar i Paris – varken mer eller mindre.

Min kille Niklas kom hem från jobbet för ett litet tag sedan och klev in i hallen dubbelvikt av skratt. Jag undrade vad som stod på. Mellan skrattattackerna berättade han att han hade mött en granne i trapphuset (som vi brukar kalla ”snyggingen” för att han är just snygg) och de hade småpratat lite. Snyggingen hade frågat Niklas hur det kändes att ha blivit pappa. Niklas frågade oförstående: ”hur menar du nu?” eftersom så vitt han visste finns det inga barn som han bär något ansvar för. Snyggingen sa då: ”men din fru, hon var väl gravid?”.
Alltså jag har ju (efter 29 år som naturligt smal) lagt på mig allt för många kilo på grund av en medicin och går runt och kör mitt självförtroende i botten på grund av för små jeans och tjock kagge. Nu inser jag alltså också att grannarna har varit fullständigt övertygade om att jag har varit på smällen. Vilken sjukt lång graviditet. Jag och Niklas gapskrattade i typ tio minuter. Sedan föll mitt självförtroende några pinnhål till och nådde ett bottenrekord. Därefter fick jag lust att ringa på hos Snyggingen och meddela att jag faktiskt har gått ner fem kilo med hjälp av salmonelladieten. Sedan insåg jag att det vore lite pinsamt och bestämde mig för att skratta lite till. Sallad till middag? Every day?

Min ursjuka lillasyster Mia är ensamstående. Eller ensamstående är kanske inte det ordet man oftast använder om tjejer i 22-årsåldern som bara dejtar casual, men ni fattar. Hon har sedan i fredags en mycket elakartad och aggressiv halsfluss. Man kan se hennes högra halsmandel utanpå halsen – så svullen är den. Idag tog jag ”Mia ska till akuten”-skiftet då hon bara blir sämre för varje dag trots dagligt besök på akuten hela helgen. Vi hängde på Karolinska ett tag och hon fick lite mer grejer utskrivna – den här dagen citodon. Tyvärr pallar ungen inte morfin utan snedtänder så fort hon luktar på smärtlindring starkare än voltaren så jag insåg att det var bättre att bogsera hem henne till oss istället för att lämna henne ensam i sin lilla singellägenhet. Således tog vi oss till Skanstull, korv och mos inhandlades på Sibylla eftersom stackarn inte hade ätit något på ett dygn och nu har jag bäddat ner henne i sovrummet och låter henne sova. Ikväll får lillungen sova hos oss. Jag ska bädda i vår sköna soffa och ge henne en alldeles egen tandborste som vi fyndade för fem spänn på Hemköp. Om hon inte blir bättre får jag väl koka en kniv och snitta bort halsmandlarna på henne i natt helt enkelt.

Är det bara jag eller är det svårt att se skillnaden på den franske indieschlagerräven Sebastien Tellier och den onde talibanen Assef i filmen Flyga drake? Om jag bara hade lyckats komma över en bild på talibanen i sina stora solglajer hade min ”lika som bär”-demonstration varit fulländad.