I förrgår kväll – när jag skulle flyga hem så satt jag och min kille vid gaten i sköna fåtöljer när de plötsligt började släppa på folk på Stockholmsplanet. Då kom jag på att jag var urtörstig och tänkte bara springa bort till en toalett för att fylla på vatten i min vattenflaska som jag kunde ha på flyget. När jag äntligen hade hittat en toa så fanns det bara varmvatten och det var jag inte så sugen på att dricka. Istället letade jag upp en kiosk och frågade där om de tog kort eftersom jag inte hade en enda euro kvar. De nickade men sa att de stängde om tio minuter så jag fick skynda mig. Jag tog en flaska vatten ur kylskåpet och ställde mig i kö. När jag kom fram sa kvinnan att jag var tvungen att köpa för fem euros om jag skulle betala med kort. Jag sa att då ville jag inte ha något alls trots att hon propsade på att jag skulle ta två flaskor vatten och en chokladbit. Då tittade hon på  sin chef som också stod bakom disken och han nickade – de gjorde ett vänligt undantag för mig och mitt vatten.
Vid det här laget var jag hemskt stressad eftersom klockan tickade och gaten borde vara tömd. Kön bakom mig hade också växt sig lång och under tiden expediten drog mitt kort så betjänade hon nästa kund. När jag äntligen fick mitt kvitto så sprang jag bort till gaten och där satt min kille helt ensam och undrade var jag hade tagit vägen. Vi kutade på planet, lade upp väskorna i hyllan och spände fast oss. När boardingen var completed kommer det en dräktklädd, flygplatsarbetande kvinna på planet som bestämt stegar fram mot rad tjugo och ropar: ”Je cherche le passager Collin”. Jag bara: ”Eh, c’est moi!”. Sedan var jag tvungen att legitimera mig för att visa att jag verkligen var passagerare Collin och därefter lämnade hon över mitt visakort som jag då uppenbarligen hade glömt i den där kiosken i all stress.
Jag blev helt chockad. Först för att det var pinsamt att ett helt plan glodde på den slarviga passageraren Collin, sedan för att jag fick panik över att jag nästan glömde visakortet i Paris och slutligen för att de som arbetade på kiosken och denna flygplatskvinna på under fem minuter hade lyckats lokalisera mig, hitta mitt plan, springa bort till rad tjugo och ge mig mitt kort. Sjukt effektivt jobbat!