När jag var någonstans mellan femton och nitton så läste jag i princip aldrig några tjejtidningar. Min syrra hade däremot ett litet bibliotek av Elle som hade fina fotoreportage som jag uppskattade. Men annars höll jag mig långt ifrån skönhetstips och nya trender. Jag körde liksom mörkfärgad modfrisyr (som den här), svarta kläder med kanske en skjorta med konstigt mönster med långa slag och svanfjäderboa.
Det jag istället lade mitt barnbidrag på var serietidningen Agent X9 för att läsa Modesty Blaise. Sedan sprang jag som en vettvilling på bibblan och lånade Modesty-serieböckerna och bara dog av hur cool hon var. Man kan säga att medan andra tjejer i min ålder tyckte att Victoria Silvstedt var snygg så var Modesty min idol både stilmässigt och personmässigt.
Detta innebar att jag i så fall snarare önskade mig en bröstoperation för att få storlek A medan andra drömde om en D-kupa. Det var härliga tider innan jag upptäckte alla sjuka skönhetsideal, könsbegränsningar och kvinnoförtryck som trots allt tryckte sig på från alla håll och kanter så småningom.
Trots det är jag dock tacksam för att jag fick en tonår där jag suktade efter att äga en egen liten Beretta, jaga puckade elaka män iklädd svarta kläder och håret i en chinjong. Det var, trots de kanske aggressiva stämningarna, ändå mer hälsosamt än att bry sig och lösnaglar, snacka skit om andra tjejer och stoppa fingrarna i halsen i hopp om att få en supermodellkropp.

Modesty – my love!