Jag är hundvakt den här veckan. Det är intressant på flera olika sätt. Till exempel tröttnar jag häpnadsväckande snabbt på att gulla med hund. Det är kul i typ en halvtimme och sen får hunden kolla på tv liksom. Lite som jag känner med barn också – gulligt en timme men sen vill jag liksom gå vidare med mitt liv. Det känns alltså som mycket rimligt att mina eventuella framtida barn kommer att uppfostras av kanal fem och barnkanalen.
Sedan är det det där med alla hundägare man möter på rastningsrundorna – plötsligt uppför man sig som en sydeuropé och snicksnackar med varenda människa man möter. Idag träffade jag en tant som sa att hennes Golden var som ”de där feministerna” så då passade jag på att låta hennes hund sätta min lilla hund på plats. Sedan jiddrade jag lite med någon gubbe i reflexklädd elinstallations-outfit. Jag hann även med ett givande samtal med tre sexåriga flickor bakom ett staket på en skolgård som ville klappa hunden och bad mig ”luta hunden mot stängslet” så de skulle kunna nå stackarn med sina smörkolakladdiga nävar.
Att rasta hund är liksom som att leva ett parallelliv i sina egna kvarter – ett liv där folk helt naturligt babblar bort en stund med varandra.
Hunden Kalle i palestinasjal