Jag pratade just med min pappa i telefonen. Han berättade lite om hur han och mamma hade haft det i Paris. Han hade jobbat på sin mässa och lämnat mamma åt sovmorgnar och promenader på ett ungefär. Jag frågade om han hade plockat på sig några roliga varuprover på mässan. Tydligen hade han snott med sig en sak – en liten provförpackning olivolja från Grekland. Denna hade han letat upp en dag på eget bevåg eftersom han hade funnit ett användningsområde för just detta (som inte inkluderade tomat och mozzarellasallad). Han hade nämligen insett, när han tyst som en mus tassade in i hotellets badrum tidigt på morgonen för att inte väcka mamma, att badrumsdörren gnällde som en katt man trampar på svansen. Med den här provförpackningen olivolja från Grekland kunde han nu råda bot på gnisslandet och lät mycket nöjd med sin kvicktänkthet. (Att han kunde sagt till i hotellreceptionen var tydligen aldrig aktuellt). Själv började jag stöna och undrade vad hans konstiga hang up på dörrar egentligen var.
För ett par somrar sedan, första kvällen i lägenheten i vår spanska by, kom vi systrar hem vid halv tvåtiden på natten och hörde ett märkligt ljud från mammas och pappas sovrum. Vi kollar in och ser då att pappa har lyft ner badrumsdörren (de har ett eget badrum i anslutning till sovrummet) och sandpapprar frenetiskt. Tydligen hade han stört sig så mycket på att träet hade svällt (mycket vanligt i fuktiga, varma länder) så det tog emot när man öppnade och stängde dörren så han hade packat sandpapper i resväskan och hade under natten då gett sig in på en träslöjds-session.
Några år innan det, när vi bodde i ett hus i vår spanska by så hade pappa en så fruktansvärt obekväm säng (hängmattan, kallade han den) så att han, efter en natt utan sömn, gick ner i källaren och hittade en gammal dörr som han lade på madrassen och bäddade ovanpå. Han sov med andra ord på en dörr hela den där semestern.
Vad är det med min pappa och dörrar?