Mer mat på nätet här.

Nu har ju Madonna skilt sig från Guy Richie och det är ju uttjatat och trist att läsa om. Det enda i hela den här härvan som jag reagerar på är Madonnas val av rebound-boyfriend. Nog för att man kan fatta att Madonna aldrig skulle välja en distingerad herre i sextioårsåldern – men den här baseballsnubben vid namn A-Rod var väl i alla fall ett nedköp? Jag vet inte vad som är värst med honom. Att han är en trettiotreårig framgångsrik idrottsman men ser ut som en sextiosjuårig Upper East side-kvinna efter multipla skönhetsoperationer? Att han har blekt sina tänder så de skiftar i blått? Att han har en ohederlig uppsyn? Jag vet inte. Bara att Madonna antagligen kunde ha fått en bättre karl.

Jag tycker att det är lite roligt när kändisar låter sig stylas lite edge:igt inför ett photo shoot. Här har vi två av Gossip girls stjärnor Chase Crawford (Nate med tätsittande ögon ni vet) och Taylor Momsen (lilla Jenny) som den senaste månaden har blivt stylade och fotade på ett lite annorlunda sätt än vad man är van vid att se dem. Såhär ser Chase oftast ut och såhär ser Taylor ut. (Chase-fotona kommer från tidningen VMAN och Taylors från Crash).

För ett tag sedan stod jag och min kille i en sportbutik och han fingrade på en innebandyklubba medan han mumlade något om att han kanske skulle börja spela. Då sa jag: ”Men köp nu inte den allra dyraste klubban – du vet en sån där svindyr proffsklubba om du nu bara ska spela lite på skoj”. Då svarade han: ”Nej, jag får väl göra som du skulle gjort – bygga en egen innebandyklubba av en tom pet-flaska och något slags kvastskaft”. Sedan stod vi tysta och tittade på varandra ett tag. Där kom liksom våra fördomar om varandra fram. Så tydligt det bara kan bli. Jag är tydligen en jäkla snåljåp. En slags medelmåttig Macgyver. Inte så att jag bygger en helikopter på kort tid med hjälp av ett Juicy fruit-tuggummi, ett gammalt bilbatteri och två plankor – utan snarare innebandyklubba av pet-flaskor, tejp och kvastskaft. Så glamourös var jag.

Slösurfade på hemnet.se precis och trillade över det här gamla stallet som ligger i Vasastan. Just nu ser det ju ut som ett helvete men tänk er om man renoverade hela skiten – tre våningar och helt plötsligt satt med ett litet hus på 70 kvadrat med uteplats på 32 kvadrat mitt inne i Stockholm. Jag skulle mysa ihjäl mig i det där lilla huset och hela Stockholm skulle dö av avund – så vid närmare eftertanke är det väl ingen god idé. Men just nu alltså skulle man komma över ett par hundra miljoner och investera i fastigheter över hela världen med tanke på den kassa ekonomin. Värsta fyndmarknaden liksom. Skulle köpt några stockholmslägenheter, en våning i Paris, ett par fina lyor i New York och ett par hus i Spanien. Då hade man haft pensionen tryggad (för det hade man ju inte haft ändå med 200 miljoner i madrassen).

Välkommen hem

Nu har jag och min kille varit sjuka i snart två veckor. Min icke-medicinutbildade kille trodde att det kunde röra sig om ”franska sjukan” eftersom vi blev kassa när vi åkte hem från Paris. När vi googlade ”franska sjukan” insåg vi att det inte direkt rörde sig om svår förkylning utan syfilis. Så då kan vi åtminstone utesluta en diagnos.

Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag av många anledningar ogillar höga klackar. För det första är det i regel extremt obekvämt efter några timmar i klackar. Det innebär att det pajar en utekväll hur lätt som helst. Sedan stör jag mig något alldeles otroligt mycket på det rörelsehinder som höga klackar faktiskt utgör. Det är ju en sak om man åker bil med tonade rutor till alla fester, sitter på en middag och sedan får skjuts hem igen – men normalt sett ska man ju åka tunnelbana, dansa på något ställe, eller åtminstone stå och hänga i någon bar några timmar i sina tortyrredskap till skor. Vad händer om man släntrar hem och blir typ förföljd? Inte kan man i alla fall springa. Oavsett om man nu blir förföljd eller inte så avskyr jag själva tanken bakom att kvinnlig sexighet ska utgöras av skor som minskar kvinnans rörelsefrihet. Rent feministiskt är det ju egentligen förkastligt. Sedan får ju folk ha på sig precis vad de vill. Även jag kan synas i klackar då och då men väldigt sällan. Något ni aldrig kommer att få se mig i är dock Marc Jacobs stilettklackskor som Victoria Beckham bär på den här bilden. Bara för mycket.

När Dawson’s Creek gick på tv så var jag nog en av de största hatarna till den där serien. Inte nog med att dialogen gick ut på att några sextonåringar i en amerikansk håla skulle snacka som om de vore 55-åriga psykologer – alla var dessutom urfula och töntigt klädda. Under de åren som gått (de åren jag då kallar för post-dawson) så har Michelle Williams gått från nörd i småblommiga viskosklänningar till supercool stilförebild och Katie Holmes från mesig pojkflicka till aliensektig tantmodeförebild.
Joshua Jackson som spelade Pacey var en riktigt tönt. Lite smårund med ful lugg. Jag minns att min minsta lillasyster tyckte att han var snygg när hon var kanske elva år. Jag påpekade att hon bara tyckte att han var snygg för att han var på tv. Om hon hade sett honom på stan hade hon aldrig ens reagerat eftersom han egentligen var så trist. Men efter att ha sett ett par avsnitt av tv-serien Fringe (där Joshua Jackson spelar manliga huvudrollen) så har jag fått äta upp mina ord. Vad hände med den här tönten och hur kunde han helt plötsligt bli så het?

Men gud, jag har ju inte bloggat idag. Det beror mest på att jag har mått ganska kasst. Hoppas på full förkylningsåterhämtning imorgon. Tog en liten tur till Skrapan i eftermiddags och tittade på teknikprylar med min kille. Eller snarare – han kollade på grejer och jag satte mig i Shiatsumassagestolen på Onoff och körde en fem, sex program. Hemskt avslappnande. Sedan lagade jag fiskgratäng. Med en god gratängsås med dijon. Och mandeltäcke. Avancerad pensionärsmat typ. Sedan har jag legat i soffan och kollat på tre avsnitt av tv-serien Fringe. Den är inte så bra som jag hade förväntat mig. Men jag åt en lite för gammal och torr brownie från 7eleven så det var lugnt ändå. Nu är det dags för sömn. För imorgon är det en ny dag och då ska jag bli en bättre bloggare.

Ikväll skulle jag ha en ensamkväll. Ni vet, man hoppar att gå ut, ens kille är iväg på killkväll och man beställer hem mat och kedjekollar någon tv-serie. När jag hade ätit, typ klockan åtta, så somnade jag i soffan och vaknade nu – halv tolv. Så blev det med den kvällen. Dags att gå och lägga sig på riktigt istället. Hur avancerad kan egentligen en bonnaförkylning vara? Jag har varit skitkass i en och en halv vecka nu. Tror det har blivit en bihåleinflammation. Kanske därför jag däckade? Har nämligen spenderat dagen med lunch tillsammans med tjejerna, shopping och snicksnackande promenader. Köpte i alla fall ett par trasor som jag nog inte har råd med, men ändå. Trevligt var det i alla fall, trots att dagen tog musten ur mig.