I lördags, när vi kom till Paris så drog vi ut till La Défense för att spana in lite skyskrapor och sedan shoppa lite på det enorma köpcentrat Quatre Temps. La Défense är kanske det närmaste Manhattan vi kommer i Europa och det är svindlande att stå där på La Esplanade de la Défense och kika upp i skyn på alla byggnader. Sedan är det ju också coolt att triumfbågen ligger på en rak linje från La Grande Arche (se sista bilden). Dock var stämningen en aning spöklik då det knappt syntes till några människor eftersom det var lördag eftermiddag och alla kontor var stängda.

Här sitter jag på Amelie från Montmartres favoritcafé Les Deux Moulins på Rue Lepic i Paris och tar mig en kaffe. Inte så dåligt onsdagsnöje. Ikväll flyger jag hem och landar en minut innan midnatt. Nu är det dags för lunch.

Bor man i ett bra område i Paris om man det står en man på gatan som har byggt en grill av en kundvagn och säljer grillade majskolvar?

Tja. Jag är vaken i alla fall. Klädd också. Har inte hunnit borsta varken hår eller tänder ännu. Har sovit en halvtimme och legat och vridit mig resten av kvällen/tidiga natten. Men vad ska man göra? Nu – I’ll go to Paris, shoot some heroin and fuck with the stars. Eller kanske mer – jag drar till Paris, dricker en massa vin från billiga pichets, hänger på indiebar och shoppar (och hoppar heroinet och stjärnorna). Men ändå – not so bad! À tout à l’heure!

Den här likören hade min kille handlat på sig och ikväll tog jag mig ett litet glas. Det var urgott. Det är en amaretto cream – det vill säga typ 17% -ig, krämig likör med smak av mandel. Påminner om sådana där goda italienska biscotti fast i flytande form och med alkohol. Trots att det antagligen klassas som en tantdryck kan jag varmt rekommendera ett glas (eller tre).

Alltså, jag måste stiga upp typ kvart över fyra i natt. Det är ju omänskligt. Jag borde med andra ord sova just nu. Men det gör jag inte.

Ni som kan Paris nattliv bra – har jag fattat det hela rätt om jag tror att området runt Oberkampf/Belleville är lite arty, indie, elektro, alternativt? Som Debaser ungefär? Och Maraiskvarteren kvällstid är mer upscale, coolt, men ändå småalternativt – tänk Riche. Och slutligen då att Champs Elyssées är mainstreem-bankir-snobbigt som Sturecompagniet?

Jaha, så har man också hunnit med att identifiera ett skadedjur som invaderat mina föräldrars hem och tagit reda på hur man slipper betala anticimex-notan. Det finns mycket man kan ha internet till.

En mottfjäril tydligen

Igår kom jag tillbaka till stan. På kvällen drog jag till min syrra på hemlagad pizzamiddag med min andra syrra och min lilla kusin som är 15 och hennes bästis. Vi var alltså ett helt tjejgäng från olika generationer som talade om karriär (vad ska jag välja på gymnasiet?), lyssnade på Hassanbusringningar (måste få yngre generationen att förstå nittiotalshumor), skämtade om The Jonas Brothers och hyllade Idol-Johan (som alla ville adoptera – även femtonåringarna). När jag var femton var jag missförstådd och svartklädd. Dagens femtonåringar är ursnygga, har sjukt bra koll på allt och coola kläder. Nya tider, I guess.
Sedan åkte jag hem och drack något glas rött med min kille och plöjde veckans skörd av Criminal Minds (Matthew Gray Gubler-crush) och 90210 (häckling på väldigt hög nivå).
Nu är det dags att leta upp pass, pesetas och piletter för i morgon bitti drar vi till Paris. Igår sa min kille typ: ”shit, planet går väl tidigt – vid tio va?” Jag bara: ”eh, vi LANDAR i Paris vid tio”. Med andra ord måste vi gå upp innan vi har somnat i natt. Den här gången ska jag inte packa för två månaders resa. Men mitt lilla väsk-parapluie ska med om det börjar regna. Och idag talar jag endast franska för att vara fräsch inför morgondagen. Synd bara att jag använder spanska ord hela tiden.

Just nu är min absoluta favorit-historiska-person ingen annan än Karl II (eller Carlos II om man vill låta världsvan). Han var Habsburgare (släkten som satt på typ halva Europas troner runt 1500-1600-talet). Och mycket kan man säga om Habsburgarna men det mest framträdande med dem verkar ha varit deras girighet kring att hålla Europas troner inom familjen vilket ledde till att allas mammor också var deras systrar och fastrar och så vidare. Ta gärna en titt på Karl II:s släktträd för en genealogisk chock. Detta ledde givetvis till hård inavel och den som drabbades värst av denna släktorgie var Karl II som var kung av Spanien under 1600-talet. Eller i själva verket var det hans mamma som regerade eftersom Karl gick under namnen Karl den Vansinnige och var både gravt missbildad och mentalt efterbliven och då uppenbarligen också galen. Han lät kropparna från döda familjemedlemmar grävas upp ur gravarna så han kunde titta på dem till exempel. Sedan gifte han sig två gånger. Den första frun dog när hon var 27 av typ sorg för att han var så hemsk. Det var henne han grävde upp för övrigt. Man skulle kunna sammanfatta hela Karl II:s liv som en tragedi. Men en fascinerande sådan. Hur skulle du känna om du blev bortgift med honom? (Jag hade dött av sorg långt innan jag fyllde 27).


En härlig ung kung – Karl den Vansinnige