Jag har insett en mycket kass grej med att ha bil i stan: när man väl har fått en parkering så hurrar man över den underbara lilla luckan – tror först att det är en hägring i öknen och sedan flyttar man aldrig bilen igen. Man bara betalar parkeringsavgiften och fortsätter att ta tunnelbanan. Man kommer liksom fram till att man inte orkar köra runt de närmaste fem kvarteren i en timme för att hitta en ny parkering. Med andra ord: bil i stan ger bara en fet extrautgift på tolv spänn i timmen. Idag kör jag till Enskede och ställer den med andra ord.