Jag och min kille håller på att se om The Talented Mr. Ripley eftersom det var flera år sedan någon av oss såg den sist. Jag minns att jag blev ganska förälskad i Jude Law efter den och att jag ogillade Matt Damon i flera år på grund av hans karaktär. Det vi började diskutera var dock det där med att dra till en by någonstans vid Medelhavet någon gång och bo där några månader, jag kanske ända upp till ett år. Ni vet, handla på marknaden, slappa, käka skaldjur, åka ut med båten och dyka i Medelhavet (eller jag dyker inte om jag inte måste imponera på en kille, men klättra i havet från båtens stege) och bara njuta av lite slow life. Vi skulle ju alltid kunna dra till vår spanska by. Den uppfyller ju alla kriterier om sömnig håla, Medelhav och spännande natur (Ebrodeltat, höga berg och, tja that’s it). Då krävs det visserligen att vi båda har jobb som går att ta med sig – egna uppdrag och frilans med andra ord. Men det känns på något sätt avslappnande att bara tänka tanken att det i framtiden skulle kunna vara möjligt att göra en sådan grej. Särskilt när det faller snöblandat regn och blåser halv storm utanför fönstret. Och Italien eller Frankrike skulle också gå bra.



The Talanted Mr. Ripley spelades bland annat in i den pittoreska lilla staden Positano på Amalfikusten i Italien