Ni vet det där med fula ankungen och yadayada. Jag har en lillasyster som är 22 år gammal som var kanske den sötaste ungen i världen när hon var liten. Hon var en tjock bebis som bara skrattade åt allt. Kanske ingen klassisk skönhet – men extremt charmig. Är det då inte intressant hur snygg hon blev som vuxen? Tjock, glad bebis = het babe i vuxna livet? Innebär det att snygga småbarn blir trista och fula i vuxen ålder?